Kategoriarkiv: Övrigt & pålysningar

Keterlin Haverblast och väntan på Tarmhagelborgen.

Till helgen stundar ett mycket intressant event som blir ett av två planerade 1300-talsevent denna sommar. Vi ska åka till den i svensk folkmun kallade Tarmhagelborgen (på plattyska Die Turmhügelburg im Nienthal von Lütjenburg ist das Mittelalterzentrum Schleswig – Holsteins) i norra Tyskland. Det är en rekonstruerad medeltida befäst stormansgård där vi kommer träffa sena 1300-talsreenactare och förkovra oss i hantverk och leva vårt pragmatiska medeltidsliv i några dagar.

Det kommer bli toppentrevligt. Jag var på mitt första 1700-talsevent i helgen som var och detta kommer bli en spännande kontrast. Mer info om om det gågna eventet i kommer.

En av våra proselyter i Albrechts bössor har slagit på stort och köpt sig en bössa av mig när jag reade ut lite pipor som låg och skräpade. Jag skaftade upp den och jag tyckte den blev rätt cool. Jag hade inget toppenvirke till skaftet hemma men målar men det röd så ser allt fräsigt ut! Modellen är baserad på en modell jag gjort förr och den kan ni läsa om här. Jag smidde till en järnskoning och en hake som fyndet påbjuder. Det blev en stabil bössa och jag har i traditionsenlig anda gett bössan ett medeltida tyskt kvinnonamn med tillnamn. Denna gång kommer namnet från samma område som en viss muskelknuttehund kommer ifrån -Rottweil i Tyskland. Namnet blev Keterlin Haverblast! Tillnamnet Haverblast är ganska svårtolkat, hemsidan jag tagit det ifrån skriver:

Havenblast: The first element appears to be MHG haven ‘earthenware container, pot’; the second could be blâst ‘a snort, a blowing; flatulence’.

Ganska meningslöst, men roligt är det…och kanske lite passande…en lerkrukesnytning eller lergodsfis.

Jag tänkte att det var festligt att måla mynningen röd också. Får se hur länge färgen sitter efter några blasts från havenblasten.

I samband passade jag på att måla en krympburk jag täljde förrförra sommaren tror jag.  Det blev riktigt snajdigt tycker jag. Jag måste se till att göra mer krympburkar. Det är målat med linoljefärg som jag blandade till med bara lite engelskröd och linolja i en pasta. Jag strök på det med en trasa och drog bort överflödig färg med en annan trasa. På så vis får man en snabbtorkande lasyrartad yta som är rätt najs.

Ha en bra vecka folket.

1 kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Vapen

Item Anna-Maria surcot mixti coloris.

S:t Anna-Maria av Liljerum, de vådaskjutnas helgon.  År 1369 vådasköts hon allvarligt i sin kristerliga gärning när hon i Andens makt skulle rätterligen tillrättavisa hedningarna i Gusum och Fyllingarum. Trots skadan kunde hon obarmhärtigt nedkalla helig eld i de trolösa bågskyttarnas anleten i 77 dygns tid. Slutligen signade hon ned och otaliga under visade sig i trakten där hon verkade såsom heliga källor, anstormande närvaro i kyrkan och extrainsatta matutin, laudes, ters, sept, non och completorium, dubbla skördar och ett allmänt stilla och angenämnt sinnelag samt god hälsa bland traktens innevånare. Någon erkänd kanonisering hos av påven är inte känd men hon dyrkades långt in på 1700-talet i Drothems kyrka.

Nja…så kunde det ju ha varit för 650 år sen men sanningen bakom dikten är nog så intressant. Inledningvis kan sägas att en ny överkjortel av sen 1300-talsmodell har anbringats genom strävsamt flit under otaliga fikaraster. Denna surcot är något utflippad i sina färger men på ett medvetet sätt. De skulle förhållandevis lätt kunna anskaffas och det är lite kul med mi-parti tycker jag. När det kommer till modellen är det vanligt att surcoten vid denna tid har tippets, dvs långa tungor som hänger ner vid ärmslutet men det förekommer också en del bilder utan tippets. Det kan tänkas att de opraktiska tungorna är ivägen och att t-shirtlängd är ganska behändigt.

Här följer en liten kavalkad som visar på stor rikedom i såväl skärning som färg och materialval (Alexanderromanen 1340-tal blad 181v.)

Vi valde att sätta snörning framtill vilket var populärt under 1300-talets andra hälft för att framhäva dåtidens timglasformade ideal.  Under surcoten har Anna-Maria sin blå kjortel med knappar på ärmsluten.

Carnis Carneval.

Surcoten är inte helt färdigsydd på bilden, ännu lite sömmar att fälla och fålla ty det hastade att bege sig till Carneval och säga farväl till köttet inför fastan. Carnis höll sin sedvanliga fest utanför Linköping och bjöd på nya spännande medeltida maträtter, upptåg och brottande carniter på hög. Det hörde till fastan att inleda dem med en färgsprakande fest där man klädde ut sig, spexade och gjorde narr av auktoriteter. Därav Anna-Marias skojfriska tilltag med pilbågen. Själv klädde jag ut mig till skenhelighet som en gråmunk med dinglande silverkors och händer beströdda med dyra ringar. Någon klädde ut sig en getabock, en snuskelefant, himmel, råbock, guffe eller helt enkelt vände ut och in på kläderna.

Kvällen bjöd på allsköns upptåg och maten var något speciellt.  Taget rätt ur minnet kan jag minnas tre serveringar med bland annat en mustig vildsvinssoppa, rökt fisk, bröd, baconlindad fisk, köttpajer, vildsvinskorv, frumenti, örtkräm, kräftor, rotsakspytt, ett stort antal såser, våfflor, hyppocras och kanske kvällens höjdpunkt, helstekt spädgris innehållande en kyckling som i sin tur bar på en ripa med ett ägg inuti.

Tack för en trevlig kväll.

4 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Textil

Sommarens projekt.

Dagarna byter av varandra i rasande takt. En tillstymmelse till att försöka sig på seriöst hobbyhantverk är liksom lönlöst. Inte helt kanske men en ny snorgrön/ljusgrön överkjortel kommer det bli till frugan. Fikarasterna på jobbet är värdefulla. Det är mycket arbete på museet just nu och helgen bjuder på andra utmaningar, exempelvis måste jag hänge mig åt vardagens förgängliga konsthantverk. Drygt 10 kubikmeter ved ligger utlagd som en lång bajskorv snett över vägen och den hoppar inte upp av sig självt i vackra konstellationer. Det var fredag kväll och halva lördagen som liksom försvann som i ett trollslag.

Detta leder oss raskt in på våren och sommarens projekt. Vi har inte som tradition att stapla ved på detta vis då vi har ett vedförråd. Det är emellertid mellersta Östergötlands sorgligaste vedbod/hundgård/virkesupplag och det är läge att bygga ett nytt innan dess säckiga kropp rasar ner i den Liljerumska stenfylda myllan. Tiden och snön har slitit hårt med det och endast nåden håller konstruktionen samman. Det kommer byggas ett nytt i närheten av pannrummet så detta blir en öppen plats till något trevligt. Förslag på användningsområde mottages tacksamt.

Vår uthus som är parasiterat av den gamla vedboden kommer också få känna en bris av förändringens vindar. Taket ska bekläs med takpannor och det gamla korrugerade aluminiumtaket ska ner. För ca 40 år sen var det någon driven försäljare som tjänade storkovan här söder om Söderköping. Praktiskt taget alla uthus i trakten har samma, något grönskimrande plåttak. Vårt läcker och är under all kritik fult så det blir till att byta allt och lägga på tegelpannor.

Rent byggnadsvårdsfascistiskt är det i stort sätt bara acceptabelt med plåttak på äldre hus på landet om det är:

1. För att rädda ett hus tills vidare.
2. På utbyggnader där taklutningen inte tillåter något annat. Under förutsättning att det görs på samma sätt som för 100 år sen. Dvs korrugerad plåt passar ingenstans annat i syftet statuerat i ovanstående fall.
3. Om du bor på en tegelfattig plats i Sverige där andra tak som vedtak, torv och pärt varit dominerande. Exempelvis nordvästra Dalarna. Dock har dessa områden vanligen ett särskilt lokalt plåttak som ska användas.

Slutligen ska våra torparkex tas ner och jag tror att det kommer bli ett rejält lyft för hela huset. Det kommer mildra husets fulhet något så enormt. Det visade sig inte vara så blodigt dyrt att göra sig av med eterniten så det blir närmast när sovrummet är klart. Jag hoppas vid min Gud att panelen är så fin som bilden skvallrar om. Jag vet dock att det verkligen är önsketänkande då inget går som smort i det här huset.

I övrigt har jag köpt en gammal bössa som jag väntar på ska komma med posten. Den har en rakräfflad pipa, vilket låter helt idiotiskt i mina och en del av er läsares öron. Mer om detta.

6 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Byggnadsvård på Liljerum

Historiska hantverk på Stadsmuseet III: Talgljus och linneförkläde.

Än en gång var det dags för att åter igen stöpa ljus. Senast det bar av att slöjda i kofett var när jag bevistade stadsparken i Jönköping för ett antal år sen. Det skrev jag om här och mitt intresse för belysningshistoria har även resulterat i att jag krystat fram en artikel om vad man faktiskt lyste upp sin samtida med. Den kan du läsa här.

Om ni verkligen vill veta i detalj hur man gör ljus med talg och dess historia rekommendera tidigare inlägg. Detta blir en lite kortare artikel och en liten reklamare om våra trevliga historiska verkstäder på vissa söndagar.

Temat för den här söndagens historiska verkstad var belysningshistoria och att stöpa talgljus.

För att sprida kunskapen om våra förfäders mörker tog jag med mig ett antal ljushållare från medeltid och framåt. Träljustakarna kom till idag då jag besökte en loppis på väg till jobbet.  Det var det enda på den loppisen som jag skulle betala pengar för att de skulle följa med hem. Det är ett par 1800-tals ljustakar svarvade i masurbjörk, väldigt trevliga.

I sedvanlig ordning cuttade jag talget och skred till verket tillsammans med hugande besökare. Jag bjöd på glögg och höll låda om alla sorters ljus och hållare. Vad mer behöver man än levande ljus, glögg, kniv och en hög med kallt fett direkt karvat ut något stort klövdjur?

Dagen till ära och till skydd för mina kläder hade jag sytt ett sprillans nytt förkläde till gagn för mina 1800 och 1700-tals kläder. Det är sytt efter ett förskinn från 1800-talet som jag beskrivit i ett Artefakt-inlägg. Det går alldeles utmärkt att sy förkläden i arméns draglakans då tygbredden är perfekt och stadkanterna kan nyttjas. I nacken kan man knäppa upp med två benknappar som ligger omlott. Käckt….

Det blev iallafall snygga små ljus och jag vill rekommendera att kyl det renade fettet ordentligt innan du börjar stöpa. Varmt fett bygger ljus knappt, fingervarmt och lite till är lagom. Stöpa ljus är en allvarsam lek.

Kom gärna och besök mig på kommande Historiska verkstäder! Detta har vi framför oss, kom, umgås, hantverka!

Verkstäderna är kostnadsfria och öppna för alla. Kl. 12-16 i Grå huset, Norrköpings stadsmuseum.

27 februari: Talgljusstöpning och gammal belysning
Vi visar också olika typer av äldre ljusstakar.

27 mars: Sömnad på gammalt sätt
Vi syr för hand med traditionella material.

24 april: Historisk påsk
Vi lämnar fastan och lagar gammeldags påskmat.

22 maj: Ryssolja och täljning
Trätjärans okända släkting. Vi slöjdar också i färsk björk.

21–23 juni kl 11–15: Färgardagar på museet
Vi samlar in växtfärger, färgar tyger och garner, syr för
hand och på trampmaskin. Ta gärna med eget material.

 

Ha det fint.

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Självhushållningsexperiment

Tjuvtittar och björnlappskojs.

Min tid har upptagits av många saker på de senaste veckorna. Jag har såklart jobbat och guidat småttingar i vår nya succéutställning Hela livet förr i tiden, varit i dalarna, i föremålsmagasin, börjat med jägarexamen, sålt en massa saker som en del säkert sett, köpt en del saker  som ni ännu inte har sett och rivit ett gammalt sovrum i tusen bitar. Vem kunde ana att ett vanligt rum som ett litet sovrum kunde producera en ohemult stor hög skräp nedanför sovrumsfönstret? Det är just på grund av dessa förehavanden som jag skriver detta inlägg som inte innehåller några saker av större dignitet. Jag kommer satsa på att skriva någon artikel avföring förr samt om sovrummet framöver.

I väntan på detta presenterar jag ett litet medley i bilder från senaste tiden. Gör vad ni vill med den informationen, inspireras är vad jag alltid hoppas på.

I föremålsarkivet.

Tillsammans med mina militärt överintreserade vänner Johnny och Peter besökte vi vapensamlingen på jobbet. Vi är alla intresserade av antika vapen med olika djupare intresseområden. Det blev musköter, asiatiska dolkar, maximilianska hjälmar, värjor, kanonkulor, hjullåstudsare och allt annat vasst och skjutbart.

Jag har valt ut två highlights bland många.

Kruthorn från perioden 1600-1750. Samtliga är ganska ovanliga på det viset att de inte är traditionella kruthorn utan lite mer annorlunda.

Den gamla landsknekten (och järnåldersmannen) Johnny hittade bland klingorna en riktigt fin Katzbalger från ca 1520 med helt metalfäste med endast en liten ring av ben runt kaveln. Balansen var superb, lätt och snabb.

 

I sovrummet.

Bland de egna samlingarna.

Av olika anledningar har min samling av gamla ledsna mynningsladdare totalt svämmat över. Samlingen kommer gallras kraftigt när jag kommit överens med mig själv. Jag kommer styra skeppet mot helstockade jaktvapen ca 1700-1850 och då kommer en del slängas överbord, exempelvis halvstockade vapen liksom allt militärt. Vill du ha en helt ok bössa att skjuta med? En dansk muskötpipa från ca 1744?  Jag löser det, hör av dig.

I köket.

I köksregionerna utspelar det sig också ibland de mest historiska experimenten. Jag vet inte vad ni brukar få av era fruar och män i julklapp men jag fick i vilket fall en köttkonserv. Det var inte vilken som helst utan finskt björnkött. Det påminde om kattmat när vi öppnade burken men tillsammans fick vi den briljanta idén att göra lappkojs för att göra det mer attraktivt. Ni läsare får också chansen att lära er något!

Lappkojs är en rätt från Tyskland (där de älskar djur i nermald form…)  som blev populär i hela norra Europa liksom Storbrittanien (där de älskar allt kött på burk…). Särskilt populär ska den vara bland sjömän och den har inget att göra med ursprungsbefolkningen samer.

Vi använde ett drygt 100-årigt recept ut Iduns kokbok.

Vi använde då björnköttet och det blev helt ok. Ganska nära skolbespisningens lappkojs fast bättre, särskilt med senap och lingon. Vi ger björnlappkojsen betyget:

7 av 10 tveksamma köttkonserver.

Väl mött.

5 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar

God Jul.

Jag vill önska alla mina läsare och vänner en glad och fröjdefull jul…

…och jag vill också propsa på spännande jultraditioner. Varför inte klä ut någon vän till julbock….

…för att sedan under festlighet och lustighet lossa det gångna årets kollektiva ångestok….

…ett utmärkt sätt att inviga det nya året! Gott nytt år!

1 kommentar

Under Övrigt & pålysningar

Militariamässan 2010. Exit the russian, enter the swede.

I år fick jag möjligheten att åka på militariamässan som jag missade förra året. Jag åkte tillsammans med några medelålders herrar och mässans enda besökande kvinna i 20-årsåldern, Kerstin. Mitt förra besök på militariamässan skrev jag kort om här och det resulterade i små inköp men mersmak för antika eldvapen.  Därefter har jag handlat en del vapen och bland annat köpte jag en fransk musköt av m/1777 modell med ett ryskt Tula-lås från 1811. Den bössan hade många brister såsom trasig hane, avsaknad av eldstål och främre pipband. Den var däremot intressant rent historiskt och hade potential att bli något bra med stora ekonomiska uppoffringar. Jag tog med den i hopp om att kanske byta bort den mot något mer användbart.

När det kommer till antika vapen har jag främst intresserat mig för civila vapen ämnade för jakt. Civila vapen är individuella, tillverkade i enstaka exemplar, istället för arméns massproducerade vapen. Att samla militära vapen kräver god kunskap då de repareras, byggs om, kasseras och kompletteras i stor utsträckning. Sen är det ju så att jag reenactar civilt på 1700-talet och 1800-talet och då hellre vill ha ett civilt vapen.

I vilket fall hade en bekant ordnat fram en trevlig svensk jaktbössa från 1750-talet. Dessvärre var prislappen i saftig, trots ett trivselpris nedsatt med 2000kr. Jag beslutade mig för att först låta Max Sjöberg och Jörgen Martinsson på Probus Auktionsverk värdera min rysk-franska musköt. Båda kända profiler från antikrundan.

De tyckte bössan var svårvärderad då nyrika ryssar fullkomligt slukar allt förkommunistiskt konsthantverk.Priserna är höga men efterfrågan och prisbilden högst lynnig.  De föreslog ändå att ett utropspris på auktion till 8000kr. Dubbelt upp än vad jag betalat från början, gött. Så vad göra? Snart kom förslaget att besöka de ryska utställarna vilket jag gjorde. De bjöd direkt 800 euro, men jag beslutade mig för att avvakta. Jag gick endast 5 meter från deras bord då jag blev stoppad av en ryss som uppenbarligen följt efter mig. På knackig engelska erbjöd han mig 1000 Euro på stående fot. Gött. Jag sa gladeligen farväl till musköten och tog emot de europeiska monopolpengarna.  Resten av historien blev nedanstående inköp.

Två stycken flintlåsmusköter.

Den nedre var den rekommenderade som jag fick loss kapital till. Det är en svensk bössa från ca 1750 i mycket gott skick. Den är helt intakt sånär som på en lagning i stocken. Alla delar är original med 8-kantigt kammarstycke, beslag i järn, förvaringsfack i kolven, frontbeslag i horn liksom laddstake med hornnäsa. Bössan i björk och är ca 127 cm lång och har en kaliber på 15mm.

Nästa bössa är på många sätt lik den förra men till en bråkdel av priset. Säkerligen mässans billigaste flintlåsbössa. Jag hade sett den tidigare på dagen men mot slutet av mässan vädjade försäljaren att han inte orkade bära hem den. Prutningen gick därefter liksom av sig själv. Det är i vilket fall en sen 1700-talsbössa som fått mycket stryk. Den har fått ett felaktigt och oerhört våldsamt renoverat flintlås som inte passar i stocken. Någon tidigare ägare har försökt få bort gravrost med hjälp av typ 60-papper och sen gett upp. Låset funkar dock relativt bra turligt nog och bössan är komplett på delar sånär som på avsaknad av sidobleck. Det finns däremot sprickor och och fula lagningar Var bössan kommer ifrån är svårt att säga annat än att den är europeisk. Roligt är att den är till formen mycket lik föregående musköt, längden är 130 cm och kalibern 14mm. Om den andra bössan är för söndagsskjutning är denna för restaurering och förhoppningsvis vardagsskytte. De gör sig ett trevligt syskonpar med ett fult barn och ett vackert.

Det blev också ett en ask tändhattar till mitt hagelgevär samt till mitt 9mm slaglåsgevär samt en ny nippel som visade sig passa perfekt i de gamla gängorna.

Sammanfattningsvis vill jag pusta ut över en händelserik dag som gett än mer mersmak och även kunskap om en annars svårtillgänglig samlarkategori.

3 kommentarer

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar, Vapen

Artefakt. Bland fula västar och gamla märkdukar.

Tillsammans med en av mina bästa vänner, Kerstin, har jag smutsat ner vita arkivhandskar för kommande inlägg i artikelserien Artefakt. Nere i katakomberna visade jag Kerstin textilavdelningen i Norrköpings stadsmuseums arkiv. Med den slagkraftiga devisen ”gammal är äldst” rotade vi fram med tålmodiga intendenters hjälp diverse godbitar. Till kommande publiceringar kan 1700-talsskor, rosagula västar,   småväskor och vitbroderad västdel från 1700-talet inräknas. Det var mycket givande att få se mycket handsydda plagg från stadsmiljö i siden från perioden 1800-1900. Det är troligt att Kerstin lägger ut något på sin blogg.

Kerstin undersöker ett verkligt unikt föremål från en kommande artefaktartikel.

Det var ett verkligt givande besök som gav mersmak och en känsla av kontroll i sitt eget hus. Nu vet man nära på det mesta i textilväg som finns i samlingarna. Sen finns det en vapensamling som jag hoppas undersöka närmare så småningom.

Håll ut kalenderbitare, historiska materialister, fyndnördar och lekmannaarkivarier. Good times are coming.

1 kommentar

Under Artefakt -fynddepån, Övrigt & pålysningar

Guld och gröna skogar.

Från och med 1 nov är jag anställd museipedagog på Norrköpings Stadsmuseum. Jag kan knappt tro det själv, overkligt. Min Gud.

10 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar

Den enes död, den andres bröd III. Hemmansdelningen del II.

Här följer epilogen och redogörelsen över söndagens auktion. Det var en auktionernas woodstock med regn, lera och kanske extas? Det ihållande regnet höll borta en stor del av det tilltänkta klientelet och gjorde oss som trotsade regnet till en närmast familjär samling. Behöver jag säga att priserna var låga, Glocalnet kan gå och duscha. Auktionen gick i stadier, först ut var grejjer som rensats ut från bodarna. Verktyg, hästgrejjer, utemöbler, sågar, sockerlådor, korgar och råttfällor med mumifierade möss i. I denna avdelning blev det lite småinköp, de flesta ganska spontana. Fynddjävulen hoppar i en.

1. Tre navare, nya 30 kr
2. En limknekt i trä 2o kr
3. En havererad kökssoffa som går att dra ut. Jag uppskattar att den är från 1850-talet, allmoge. Saknar lite ben och sådant, får se vad som blir av den. 50 kr
4. Vit enkelgrind. Jag tänkte att jag kanske kan ha en vit grind hemma. Den var helt fräsch och i bra skick och jag trodde den skulle bli dyr. 140 kr
5. Små saker som en röd plåtvattenkanna och björkris till kvastar. Dessa kvastämnen fanns i drivor överallt. Detta blev gratis.

Vi hade väldigt roligt på den här avdelningen, en polare köpte en skottkärra full med sågar och skrädbila för 20 kr och två timmerkälkar och skaklar för totalt 50 kr. Allt var skrattretande.

Därefter stundade pryltältet och här köpte jag bara spontant. Det blev lite småsaker.

1. En låda med silkespappersark i fotostorlek (?!!!). 10kr
2. En låda med träskedar och några nysilverskedar. Det som var grejjen med denna låda var skedarna som relativt nygjorda och av väldigt hög kvalité. Varför har man en låda oanvända träskedar?  11 skedar av två olika sorter. Kan det vara souvenirer? Resultatet av en kurs? 50 kr.

Blev ett litet stilleben, någon som känner igen förlagan?

Nästa avdelning var lite möbler och detta  jag var mest intresserad av. Jag mot antikhandlarna = dåliga odds. Emellertid tryter även deras utrymme i släpvagnen och några mer eller mindre oerhörda vinster kunde kammas hem.

1. Hörnskåp. Ett riktigt fynd, hörnhängskåp med röd originalfärg. Övriga hängskåp på auktionen var samma klass men gick för 1000-2000kr.  För 350kr fick det följa med mig hem.

2. Byrå. Detta är utan tvekan mitt största auktionsfynd någonsin. Provinsiellt snickrat byrå med gustavianska drag. Den har originalfärg i rött med detaljer av grönt. Samtliga lås utom ett finns kvar, men en del beslag fattas. Bland beslagen finns anmärkningsvärda mässingslejon. Det som är konstigt är att byrån är i två delar med delning på mitten. Auktionsförättaren föreslog att det var en resebyrå. Byråer är ovanliga bland allmogen som brukte mer kistor, det är troligt att denna byrå har stått på en bättre gård eller i ett borgerligt hem. Detta kräver med undersökning. 650kr, vilket är helt ofattbart. Datering är svårt men tidigt 1800-tal är det.

3. Kista. Dagens förbarmande. En stor kista från tidigt 1700-tal som på sista 50 åren använts för att förvara ärtor i ute i ladan. Blöt, sunkig, småtrasig, rostig och bökig, men ändock kanske välbehållen. Onödigt men behjärtansvärt av mig. Det är inte varje dag man får ett stort stycke 1700-tal för 50 kr. När jag kom hem tog jag fram stålborsten och tog bort all rost (se första bilden) och lät åbäket torka. Kanske får den ett nytt liv efter diverse reparationer som soffbord?

Glad i hågen kunde jag återvända hem  och försöka göra plats för mer grejjer. Det osålda lösöret brändes upp men en liten fin såg fick följa med mig hem. Det var med blandade känslor som jag lämnade gården som jag nu byggt upp en liten relation till. Stundom eufori över de billiga fångsterna men med en eftersmak av skavande medvetenhet om dess kontext. Jag har sett var föremålen fanns, hur de brukades och nu sätts de i ett nytt sammanhang. Låt mig minnas deras historiska hemvist.

6 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Byggnadsvård på Liljerum