Det här är egentligen en ljustake som gjordes i somras i stadsparken men som omgivits av “hysch-hysch” av olika ovidkommande anledningar. Det var från början tänkt som en rekonstruktion på nedanstående ljusstake från Trelleborg daterad 1300-tal.
Så såg det ut på pappret och det är ju inte riktigt så det blev eftersom jag en dag av otrolig skapariver fick för mig att göra ljusstaken, två veckor som jag kollade på bilden lite småslött. Det jag kom ihåg var konstruktionen och på ett ungefär hur piporna såg ut. Man kan tänka sig att förutsättningarna för att projektet nu var ganska dåliga, men vänta det kommer mera. Följande punkter är hämtade från alla smeders mardrömslista på dåliga förutsättningar.
- Utomhus i solsken. Man ser i princip inte vilken färg järnet har.
- Fältässja. Så länge man inte har en trampslav som kan hålla ordning på elden så är fältässja rätt tråkigt. Gnisslade och krånglande.
- Fältässja med träkol. Träkol kan vara bra ibland vid vissa saker och man slipper slaggkakor. I mitt fall mer flygande glöd (jag har bränt mig på hornhinnan en gång, inte kul) och ständigt påfyllnad av kol. Träkolshärdar växer av egen kraft, utan pust så allt på ässjan blir varmt.
- Publik. Det är trevligt med publik, det är någon att prata med eller sentimentala farbröder som pratar av sig på dig om barndomen som bälgslav. Men det är speciellt när man gör något för första gången och man ska hålla ihop skallen för att göra rätt.
- Brist på verktyg. Det är bra om man har i närheten av de verktyg man brukar använda. Inte bara ett städ, hammare, fyrkantsdorn och ett avskrot.
- Sådär bra utgångsmateria. Jag hade fyrkant 12mm, vilket är ok men slitigt.
- Bröllopspresent. Det säger sig själv i kombination med ovanstående.
Man kan iallafall inte säga något annat än att ljusstaken kommit till under medeltida förhållanden. Jag är trots allt nöjd, den är användbar och småful. Det blir definitivt nya försök av denna modell. Min ska man nog se som återskapande av en typ, snarare än en regelrätt rekonstruktion. Alltså min är rejäl i godset, originalet tunn och kantig i formspråket. Jag får trösta mig med att jag har i vilket fall riktiga taljljus.
Hur man gör denna ljusstake är enkelt. Smid tre holkar på pinne och slå hål i dem med ett dorn. Gör en till holk med en tapp på som passar ditt hål och sen nita ihop skiten (med kulhammare om du har vilket inte jag hade). Böj upp armar och ben (ljusstakens…) Klart! Skitdålig beskrivning, jag vet. Gå en kurs.
Skönt att Lunkan i Albrechts bössor hade bilden till hans när han gjorde sin rekonstruktion, den blev kanonsnygg. Det är så den skulle ha sett, Du kan se den här: http://www.albrechts.se/forum/viewtopic.php?f=15&t=232
Den är strålande! Lunkans är förtjusande och mycket gedigen, men jag tror nog att du lyckats bättre med benböjningen (ljusstakens :-)) än han; benen är böjda lite för flackt, om man jämför med originalet.
Och så avslöjade du syftet med den – en knapp vecka innan högtiden! 🙂
Jojo men största principen jag missade är tjockleken på godset, orginalets tjocklek är ju typ plåt….
Frågan är väl som avslöjar vem här :-), jag firar olika bröllop varannan månad, det är många presenter jag. Nu har jag två bröllop kvar innan nyår som det ser ut nu….
Så det är till DEEET du gjort den? 🙂
Eeehum… 😉
Har funderat på hur talgljusen fungerar.
Brinner de länge? Luktar de? Sotar de?
Tror inte du har gjort någon uppföljning på det… eller?
Om inte annat är det roligt att se en variant! Det är tråkiga förutsättningar, jag vet hur skönt det är med en verkstad utan begränsningar. Jag har byggt/byggt om ett antal verktyg för att kunna smida min stake. Fältässja i all ära men den duger mest till spik =) Ändock är jag imponerad a vad du åstadkommit Anders!
Du säljer möjligen inte några taljljus?
Tack simon,
Jag har ju en liten verkstad hemma i garaget men snart har jag en redig stor smedja i Hults bruk med fjäderhammare o grejjer.
En hel sommar smidde jag 8 timmar om dagen på den fältässjan, Men det var när man var ung o dum. Då gjorde jag allt utom att välla…
Jag säljer talgljus, 5 kr/st eller 5 för 20 kr. Även törbloss och bivaxljus…