Jag fick stipendium att åka på en kurs på Sätergläntan, hemslöjdens kursgård i Dalarna (www.saterglantan.se). Eftersom jag anser att trä är det värsta sortens material man kan närma sig valde jag att gå en grundläggande kurs i hur man slöjdar med kniv och yxa. Högst traditionella tekniker som kräver tålamod och finess.
Jag har ju gått på Sätergläntan ett helt år och arbetat med det mer lättbearbetade materialet järn. Jag känner platsen väl och att vara där är som att vara på spa fast istället för att ligga i gyttja och få kroppen knådad får man hantverka. Helpension med ekologisk välsmakande mat och utsikt över dalarna. Jag valde också kursen för att den leds av Jögge Sundkvist, son till den legendariske slöjdare Wille Sundkvist som återinförde idag helt oumbärliga tekniker såsom skärsvarvning, täljhäst och råslöjd. Jögges väg till att bli en legend är utstakad då han lever på att tälja och fara världen runt och hålla kurser i träslöjd.Ett plus i kanten är att han är en mycket god pedagog som vet hur en slipsten ska dras och hur en ultimat smörkniv ser ut.
Veckan blev otroligt soligt vilket aestasfober som jag inte direkt diggar men ok, det gick ju att sitta inne. I kursmomenten lärde vi oss träslag, torkning, klyvning och materialval. Vi arbetade endast unplugged med verktygen yxa, kniv, bandkniv, täljhäst, såg, borr och skedkniv. Det är mycket befriande på samma sätt som vid handsömnad att man slipper maskiner. I kursen hade vi också möjligheten att hålla kontroll över hela produktionskedjan från att välja ämnen i skogen till färdig produkt, vilket är en fantastisk upplevelse. En klar fördel med trä.
Vi gjorde slevar och skedar ur krokvuxna ämnen för att ta vara på fiberriktningen. Idag är det få som jobbar på detta traditionella vis att välja ämne efter vad för slags trädform som finns. Krokvuxna ämnen blir bärträn, slevar osv, tjurved och svallved blir skaft och vrilar blir dryckeskärl och skålar. Att följa trädets form gör föremålet så mycket starkare, lättare och segare. När man klyver med böjd fiberriktning kan det bli riktigt coolt som när pappa fick ut tre bitar ur ett överarmstjockt ämne
Att arbeta i rått trä är kul då det går fort och är lätt att tälja i. När man täljt nästan klart kan man välja mellan att torka långsamt med hjälp av att kleta kokt potatis på ändträet eller så kan man som vi gjorde köra slevarna i micron på 30-60 sec några gånger. Viktigt är att låta dem svalna i rumstemperatur emellan. Därefter rentäljer man och håller sig borta från sandpappret. Jag blev ganska nöjd med mina slevar.
Löjligt outvecklad Beskrivning Krympburkar.
Efter skedarna gjorde vi krympburkar och andra gick igenom traditionella målningstekniker. Krympburkar är en mycket intressant teknik med vikingatida anor. Det har använts fram till våra dagar och framställts tidvis även på industriell väg på 30-talet. Själva poängen är att göra själva burken i färskt trä och lock och botten i torrt virke.
Först kapar man upp en bit rått, kvistfritt gärna. Barkar av biten och fäster fast den i hyvelbänken eller täljhästen. Med hjälp av en timmernavare borrar man bort kärnan. När man borrat tillräckligt djupt sågar man av biten eller täljer till utsidan med bandkniv i täljhästen. Det är bra att hugga en avsmalning på biten så den passar bra i täljhäst/hyvelbänk. Denna bit sågas sen av.
Nu har man ett trärör och med hjälp av kniv och skedknivar tunnar man ut väggarna som helst inte ska vara för tjocka för att underlätta torkning. Man skar sig duktigt många gånger under veckan så ibland blir det lite stänk på grejjerna.
När väggarna har blivit strax under cm ritar man av botten mot en torr framklyven bit i valfritt träslag. Glöm inte att markera på bit och botten så att man vet var man ritat av. Med hjälp av rits markerar man spåret där botten ska i och sen skär man med kniv och pickar ut bitarna med kniven. I detta spår ska sen botten passas in.
Sen täljer man ut botten tills den precis kan pressas ner i röret och in i spåret. Detta är lite pyssel med. När den sitter i spåret är allt frid och fröjd och man kan vänta på att det råa virket sakta smiter åt kring botten. Otålig? Dra biten i micron en stund typ 30 sec.
När burken torkat gör man locket av torrt virke genom att rita av toppen av burken. Här ligget mycket arbete för att få locken att sitta bra. Jag gjorde två burkar och mina lock sitter fortfarande inte helt bra än. Alla moment kan göras på täljhästen som här är ett förträffligt verktyg. Om man ska ha en knopp upptill gör man dessa också i samma veva. Här lärde vi oss många fantasiska metoder som jag inte kommer beskriva i denna löjligt outvecklade beskrivning.
Knopparna sätter man fast genom att borra genom locket och kila fast dem på andra sidan. Detta är det också lite pyssel med. Jag är inte färdig med mina burkar utan de är mer råmaterial tills jag vet dess endamål. Den första har jag gjort en hällpip på lämpligt för ett svart pulver som brinner med en explosiv hastighet.
Det var sannerligen en fantastisk vecka och jag vill verkligen rekommendera den här kursen för alla som är intresserade av traditionell träslöjd. Jag vill gärna tacka Hemslöjdsförbundet i Jönköpings län för att detta blev möjligt.
I övrigt ligger jag efter med bloggandet, jag har ungefär två-tre ämnen som väntar på att bli omnämnda här på bloggen. Jag hoppas ni alla mår bra i sommarvärmen!
Evelina och Korpan framför den stolta Drothemshirdskatedralen.
Andreas och Frej som grejjar med förberedelser till växtfärgning. Frej var längre än vad jag föreställt mig. Och trevligare.
Veckans viktigaste, mest purjo och prestigeladdade spel, Gluckenhaus.
Petter iförd Kerstin cotehardie med dok och allt. Som målad på kroppen alltså…
Hur många smeder krävs det för att kontrollera en domare? Samuel i full färd att döma i smidestävlingen, en skojjig opretto tävling. Jag tror jag slutade på fjärde plats med skadad hand. En flisa flög ur hammaren och skar upp ett litet men djupt jack. Det händer bara på tävling…
Medeltidsveckan är också en vecka för romans och….
….glada färger som man vanligtvis inte skulle ta på sig. En eloge till Evelina och Scan.
Det blev också några besök hos tattarna på kvällarna. Tattarna är kan man säga är medeltidsveriges svar på studentkåren. Alkohol, trummor och fåniga sånger under lättillgängliga former, men också ett tillfälle för mycket värme och goda samtal.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 