Ibland tycker jag det är värt att uppmärksamma andra hantverkare som lyckas med olika bragder. Min kollega Kerstin är en av dem som lyckats med något mycket fint. Kerstin är mycket duktig på att spinna med slända och jag frågade om hon kunde tänka sig att spinna garn av våra hundar som dagligen hårar av sig hundull överallt. Jag har nämligen hört om andra som spunnit av samojedhår med lyckats resultat. Dessutom ville jag att hon skulle nålbinda ett par vantar som hemlig födelsedagspresent till min kära maka. Här är en liten redogörelse för tillväga gångssättet (åtminstone min del av det hela).
1. Skaffa samojed. Jaha där har ni det, världens trevligaste hundras (världens mest köldtåligaste och tjurskalliga med).
2. Kamma samojeden. Samojeder har en rik underull med långa fibrer. Vissa samojeder älskar kammen (Kurage) andra måste man hålla fast under kammning (Nina). Det som bilden visar är EN HALV genomkamning av Nina, den lilla samojeden som surar i bakgrunden. Det blir mycket päls på ett år.
3. Tvätta ullen. Med ljummet vatten och Ull- och sidentvättmedel i en balja. Låt det sedan torka på en handduk. Alternativet är att kamma samojeden tre dagar efter en badning då fettet kommit i pälsen. Troligen blir den lättare att spinna också. Fibrerna är kortare och svårare att spinna än fårull så är du tönt eller nybörjare blandar du i fårull.
4. Spinn håret till garn. Det går säkert bra att färga om man vill det.
5. Nålbind något. Se så stiligt det blir! Jag kan säga att det är mjukare än något annat och samojedhår är närmast luktfria! Tack Kerstin för att du tog dig an projektet!
I samma veva bytte jag till mig ytterligare ett par tre-fingervantar som ska bli mina nya vantar. De är gjorda av riktigt täta ”maskor” vilket jag gillar då många nålbinder i så tjockt garn vilket får det att se lite stabbit ut.
English summary. This article is about two couples of mittens that a friend of mine, Kerstin, naalbinded for me and my wife. The first pair is special because they are made from handspun yarn made from the hair of my two dogs. The hair is combed out and then washed before spun. The dogs, Kurage and Nina are purebreed samoyed which is a siberian kind of sleddog. They have very thick fur and all the hair on the first pic is from half a combing of one dog. The hair is hard to spun though its possible to mix it with some sheepfibres but these mittens are pure doghair and the yarn is supersoft. The other pair of mittens is a threefingermitten made with quite small knots.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Fantastiskt fint arbete!!! All heder åt Kerstin och de fina hundarna. Är samojed vantarna valkade, eller är de naturligt fluffiga?
Hej, förresten, Elin heter jag och det var jag som inte kunde slita mig från ert stånd på lördagen- medeltida Ystad. Köpte garn av Kerstin och märklinne av dig. Kom på att jag glömde presentera mig, oartigt av mig, men jag blev helt förvirrad av alla fina tyger.
Superfina vantar och hund också för den delen!
Hej Elin, jag tror du presenterade dig på så vis att du nämnde kniven som Frej gör till dig. Tack för en trevlig helg!
Det sköna är att vantarna är helt ovalkade, det är naturligt fluff.
Hej!
Vilket otroligt arbete ni har gjort, Jag är jätte imponerad!
Din blogg är en sån otrolig inspirationskälla!
Tack!
//Niklas
Hej Niklas, tack för snälla ord. Det är min ambition att inspirera och det är ju kul att det går hem!
åh. gulle dig anders! ”tönt eller nybörjare”, haha! kankse skulle jag kunna tänka mig att testa att blanda med litet ”riktig” ull och få fram ett ännu bättre garn. kanske.
Kom igen nu, predators and sheeps don´t mix….
Tjusigt! Måste skaffa mig liknande vantar.
Snygga vantar. Vill också ha ett par sådana… =)
samuel och pubmoot, det är bara att langa valfritt spinnmaterial! ^____^
Kerstin: Då skall jag fixa fram något. Kommer du till Gotland?
Would love to have a pair of those gloves. 🙂
Efter att (som total nybörjare) ha spunnit av hundhår (dock inte samojed, utan labradorkorsning) så är jag om mäjligt ännu mer imponerad av Kerstins jobb. Jättefina vantar!
Åhh, vad kul att se! Vi hade en samojed när jag växte upp och hans uppfödare lämnade iväg päls och fick spunnet. Blev en stickad tröja. 🙂 Jag samlade en massa päls och hade planen att göra något med den, men fick aldrig tummarna loss… Undrar om det är för sent – har legat i en himla massa år (om den ens finns kvar). Synd, hade varit ett fint minne!