Kategoriarkiv: Antika vapen

100000 besökare! Hurra! Kul att folk hittar hit och gillar det jag ordbajsar om. Jag uppskattar verkligen era kommentarer och de nya kunskaper som blottläggs där.

”Agitatorns hemlighet är att göra sig lika dum som sina anhängare, så att de tror att de är lika kloka som han”
Karl Kraus 😉

Det åker bössor hit och dit i samlingen och det verkar som den expanderar mer än den decimeras just nu. Det kanske är någon som tycker det är apart att samla på vapen och personligen tycker jag just den diskussionen är ointressant. För mig är de bästa samlarföremålen de som för det första är trevliga föremål när det kommer till estetik, variation och historia och för det andra antikviteter som kan brukas i dess ursprungsbetydelse och för det tredje att de kan brukas aktivt reenactmentsammanhang. Därutöver anser jag det gott om det är en hobby som kan bli självförsörjande på grund av andra samlares intresse och plånböcker. Mynningsladdare bjuder generöst på dessa faktorer.

Själv personligen är jag infant i samlandet och försöka komma åt de saker jag blir förtjust i. Jag har med tiden nischat mig till civila jaktvapen som är helstockade, gärna från 1700-tal och flintlås eller bra slaglåskonverteringar. Nyligen har två gevär som passar in i min hylla.

Gevär 1.

Detta gevär var troligen en omtyckt ägodel. De bästa bössorna  blev ofta konverterade till slaglås under 1800-talets mitt. För er som undrar vad en konvertering  är kan det lättast beskrivas med att man har byggt om vapnets lås till ett modernare, vanligen flintlås till slaglås som generellt började brukas på 1840-talet (nedan kan ni se flintlås respektive slaglås). Många samlare idag tillbakabygger slaglåsvapen till flintlås idag med hjälp av originaldelar eller nya delar. Idag är det svårt att föreställa sig att en bössa redan kunde ha 150 år på nacken när den konverterades till slaglås. Vilka bruksföremål har vi idag som genomgår samma slags process?

Många konverteringar är tattiga skapelser gjorda av landsbygdssmeder som byggt om en gammal bössa andra är utförda av professionella vapensmeder. Detta är ett exempel på en väl genomförd konvertering.  Smeden har prydligt avlägsnat eldstål och eldstålsfjäder och fyllt igen skruvhålen efter dem.

Vapnets alla dekorationer och metalldelar är i järn. Personligen gillar jag det mycket mer än mässing. Det var svårare att göra bra detaljer i järn eftersom de inte kunde gjutas utan var tvungen att smidas, graveras och filas fram.  Allt som glimmar är inte guld, här i dubbel betydelse. Favoritornamentet är sidobläcket, jag har aldrig sett något liknande. En liten drake eller liknande.

Detta vapen är på många sätt udda. Pipan har också en mycket egendomlig form. Den är grov i kalibern, 19 mm och har blivit försett med en spång upp på pipan. Att ha spång är något jag förknippar med moderna jaktvapen. Sen är pipans början några intressant halvmåneformade skåror. Majoriteten av jaktgevären från denna tid har oktagonala kammarstycken, dvs första delen av pipan är åttakantig.

När det kommer till vapnets proportioner är de nästintill perfekta. Bra balans, stilrent och stramt.  Längst fram finns en hornnäsa.

Geväret är 135 cm lång och kommer bli skjutas inom kort. Troligen sent 1700-tal.

Gevär 2.

Detta gevär är det andra gevärets småinavlade kusin från landet. Det är verkligen inte någon fulbössa, sådana finns gott om. Detta är lite mer underligt. Inledningsvis rör det sig om ett slaglåsgevär, låsets runda form skvallrar om att det torde vara ett 1800-talslås som konverterats. Det är en bra konvertering som är väldigt genuin. De har bytt bakre delen av kammarstycket och ersatt det med en integrerad nippel. Gevär 1:s nippelhållare är bara fastskruvad på sidan av kammaren.

Det rör sig om en professionellt tillverkat gevär som byggts om av en vapensmed. Linjerna är eleganta och stocken är fiskstjärtsformad. Men vad är det så som är konstigt? Jo det finns några underliga detaljer. För det första har hela geväret ådringsmålats. Varför då? Slitaget på färgen tyder på att det gjordes under brukstiden och det bör vara för att det ska, liksom i den enkla möbelsnickaren värld, likna ex valnötsstock i detta fall. Kanske är stocken i björk och jag har aldrig stött på en målad stock över huvudtaget. Vanligt knep på möbler som sagt under sent 1800-tal. Det ger bössan ett egendomligt utseende och det ser rätt taffligt ut. Liksom sidobläcket:

Hur tänkte någon här? Detta är typ det fulaste och minst passande sidobläcket någonsin. Det kan inte vara original och kanske är det till för att täcka upp någon ful skada eller så var det någon som spolade ner sin formkänsla just den dagen.

Den sista besynnerliga delen är att detta är en räfflad pipa. Idag är alla kulvapen räfflade för att öka på precisionen och detta experimenterade man med alltjämt århundradena igenom. Räfflorna vrider sig i pipan för att sätta rotation på kulan och stabilisera dess bana. Så långt är allt rätt men denna pipan är något så ovanligt som rakräfflad. Räfflorna är raka från början till slut. Det är som att köra brödrosten utan att ha sladden i.

Detta har prövats förut, på Armémuseet finns en militär jägarstudsare (militära jägarförband) med rakräfflad pipa.

Dessa brukades av Savolax fotjägare. Modellåret är 1793 och 1806 klagas det på att precisionen och räckvidden är dålig. Josef Alm skriver

De uppskattades dock ej vid regemenetet, ty på grund av sina raka räfflor sköto dessa vapen föga bätte än vanliga slätborrade infanterigvär och överträffade i skjutförmåga vida av regementets studsare m/1770

Lustigt nog är min bössa också av samma kaliber som jägarbössan ovan. Tål att undersöka om det är en utrangerad militärpipa som satts i civil bössa. Kan inte se om pipan är åttakantig hela vägen eller om bara kammarstycket är det.  Min pipa är dock två cm längre men å andra sidan så min pipa byggts om de sista två cm. Någon som har en bild på denna bössa eller på andra rakräfflade tingestar?  Det såldes en svensk på Walter borgs auktioner för några år sen

Kom gärna med praktiska fördelar med rakräfflat.

Bössa 2 är i vilket fall 133 cm lång och ska få en ny nippel och sen får vi väl se hur precisionen är.

I ett tidigare inlägg berättade jag om att jag köpt ett antikt hagelgevär. Skjutvapen som inte är avsedda för enhetlig patron, dvs mynningsladdade vapen som luntlås- hjullås- flintlås -snapplås -slaglås -kammarladdare och tändnålsvapen och tillverkade före 1890 är licensbefriade. Det är därför ett utmärkt investeringsområde och ger stora möjligheter till den historiska hobbyn och hantverket.

Jag har haft skytte som en väldigt stor hobby en gång i tiden från det att jag började skjuta luftgevär på bana i 7-årsåldern tills jag var ca 19 och det började kosta mycket pengar och bli väldigt pretentiöst. Tidigt började jag också med mauserskytte på 200-300m samt fältskytte på upp 600meter. Det är en mycket finmekanisk sport med en ständig jakt på precision med hjälp av rätt kulvikt, rätt diopterinställningar, skyttejackor, vindmätare med mera. Jag tog studenten i samma veva, flyttade och gjorde andra saker. Reenactmenthobbyn och det historiska hantverket tog över men nu har suget efter skytte kommit tillbaka och varför inte kombinera dem båda. Svartkrutskytte är idag en mer eller mindre etablerad sport som är avslappnad inställning till resultat(en rund kula går inte alltid så rakt) och en starkt historisk drivkraft. Man skjuter också ofta i tidsenlig dräkt efter vapnet.

Nu var det i vilket fall dags att provskjuta hagelgeväret.

Obs! Inledningsvis vill jag varna alla som sitter hemma med gamla vapen eller tänker köpa vapen att skjuta med. Detta är inte leksaker, det är vapen. Det är också antikviteter som måste synas och kontrolleras av kunnigt folk. Du måste veta vad du håller på med när du handskas med vapen. Jag tar inget ansvar för dina dumheter. Gå en kurs, ta kontakt med auktoriteter inom sporten, inga pajasar.

Det trodde nog aldrig gubbarna som en gång ägde haglet att de skulle komma till användning där det låg i sin gamla cigarrplåtask.

Jag provsköt inledningsvis med bara blankt men så småningom prövade även med hagel vilket gick finfint i båda piporna. Vi hade ett bra krutmått som tog 5 gram krut, därefter telefonkatalogpapper och en 1/3 krutmått hagel samt papper på det. Svärmen satt tätt och kunde enligt min närvarande svartkrutskollega tillika jägare mäta sig med en moderna hagelladdningar. Anslagskraften vet vi ju dock inte. 5 gram kändes lagom, med tanke på att en svensk ryttarpistol av 1704 års modell sväljer 18gram krut. Då är det lite andra doningar.

I bästa redneck-anda har jag det hela på film också. Det kan ju vara kul.

I väntan på att sätta händerna i arbete i smedjan har jag just inga hemmaprojekt på bordet. Med hemmaprojekt åsyftas sådant man kan arbeta med i hemmet utan att förstöra det. Jag ämnar att sätta igång att sy något, det är svårt för mina rastlösa fingrar att slappna av när jag kollar på film, pratar med med min bättre hälft eller funderar. Sen är det alltid så att det tar lite tid att komma igång, det finns några saker som jag ska börja med; en kjortel till Drothemshirden 1349:s kock och för den ekologiska tankens skull ett antal trasiga vardagskläder.

Sen finns det semi-hemmaprojekt. Det gamla hagelgeväret var ett sådant. I ett parti med renoveringsvänliga vapen som jag en gång köpte hängde det med en sådan. En dubbelpipig mynningsladdare från 1800-talets andra hälft med allehanda rost och en duktigt hemsk kolvbräcka tvärs över. Det positiva, pipan hel och mekanismen i funktionsdugligt skick. Kolvens handtag vackert dekorerad med ett vildsvinshuvud. Inte världens lyxigaste gevär för sin tid men ganska fint. Belgiskt? Skicket var sådär som ni kan se nedan:

En målsättning med alla mina skjutvapen är att jag ska kunna avlossa dem, åtminstone blankt. Så vad göras?

Jag började med att skruva isär hela vapnet. Varje del måste rengöras och bli av med sin rost. Stocken måste limmas ordentligt, det fattades inga bitar som tur var. Jag öppnade upp sprickan och fyllde i med trälim och spände ihop. Eventuellt kommer jag smyga i en träskruv under beslagen för att förstärka ytterligare.

Alla rostiga delar polerade jag upp med fin smärgelduk och roterande stålborste. Man kunde nästan tro att pipan varit brunerad. Om den hade varit brunerad eller blånerad ska man låta bli att använda stålborste och smärgelduk. I vilket fall var hagelgeväret ytrostigt  överallt. Jag ville inte ha en polerfinish, det är trots allt en antikvitet vi pratar om. Jag arbetade därför upp en mattare yta där spår efter framställningstillverkningen får vara kvar. Jag gillar när det är lite mattare och när bruksslitage är en del av utförandet.  Jag monterade ihop allt och oljade stocken. Det fattas en skruv på beslaget som leder ner till handen men den kommer kompletteras. Fint blev det iallafall, det ser lite kladdigt ut när stocken nyligen är inoljad. Sen kommer jag göra en renovering av pipan, nipplar och lås för att kunna skjuta med den.