Roadkill

På väg till jobbet en dag hittade jag på en liten hare som precis blivit påkörd. Mer eller mindre en harunge, men helt oskadad till det yttre. Jag handlade snabbt och mofflade ner den i en plastpåse och cyklade glatt vidare och förvarade den i frysen på jobbet. Haren hamnade sen i en polares frys i väntan på bättre tider.

Jag ämnade att flå denna kanin för att ta vara på skinnet. Eftersom jag inte var helt säker på när haren blivit påkörd lämnade jag köttet därhän. Syftet att flå den var också i utbildningssyfte, jag räknade inte med att få ut så mycket päls direkt. Senaste gången jag var med om att flå just en hare var när min far fick en hare av en arbetskamrat, jag var kanske 10 år. Jag säger inte att jag är någon expert på att flå djur, jag innehar inte jaktexamen eller liknande. Jag har gått en styckningskurs av nöt och gris närmast. Däremot fick jag dra mig till minnes av vad jag läst någon gång.

Det finns kanske de som tycker detta är makabert vilket jag inte tycker. Min farmors familj födde upp kaniner under nödåren under andra världskriget för kött och päls. Mina farföräldrar är inte några krumma självhushållsbönder som håller till på någon avlägsen långfäbod direkt, snarare tvärtom. Det är något som finns närvarande hos vanliga i nära generationer. Jag misstänker dock att det hoppat över min föräldrargeneration som växt upp i folkhemsbygget och välfärdssamhället. Att jag håller på detta är en postmodern kuriositet och det kan man diskutera alltjämt.

I vilket fall hade jag ont om bra verktyg men märkte snart att man inte behöver mycket. Så här ser en hare ut när den är hel:

Första steget är att skära av huvudet och tassar vid fotleden.

Skär upp pälsen på magen, jag märkte att en sax är bäst. När du kommer ner till analöppningen kan du klippa runt den, nu var detta djur så litet så det kvittar.

Sen är det bara att med fingrarna avlägsna skinnet försiktigt, där det stretar emot kan man skära av hinnorna. Annars sitter skinnet så pass lätt att man kan dra av den. Men det är inget sulläder direkt så man får vara på vakt så man inte drar sönder skinnet.

När skinnet är avdraget ser det ut så här, inget speciellt kladdigt jobb egentligen. Ytterst lite blod.

Jag hade inga intentioner att än garva skinnet så jag valde att spänna ut det lite och avlägsna en del hinnor vilket görs lättast med fingrarna. Sen är det att bara riktigt salta friskt över hela huden och vika ihop den, ”salt mot salt” så att säga. Jag la den sen i en plastpåse och där får den vara tills jag klurar ut någon bra garvning någon dag.