Det här inlägget handlar om tradering, omvandling och påhittighet i form av en udda bössa som jag hade förmånen att fotografera nyligen. Bössan återspeglar också en historisk ironi där inget är heligt.
David Bars Lefaucheux deluxe bönhasarmodel shotgun
Vi börjar med att titta på underverket. Detta är alltså en 1700-talsbössa gjord av David Bars som byggts om på slutet av 1800-talet till en stiftantändare med minsta möjliga ansträngning. Pipan, baskyl, kolv, lås och allt annat utom öppningsmekanismen är 1700-tal.
Jag tänker mig att så här blir resultatet om man låter en bönhasare till vapensmed som tror att han är John Ericsson trots att han förlorat båda tummarna i sin remdrivna svarv. Jag tänker mig att dialogen mellan smed och kund var ungefär såhär. (läs det på sävlig östgötska…)
Snål kund: -Ja haar sätt än sådan däär fräsig böössa mä patroner, de ä så himla dööyra bara.
Småfull självutnämnd vapensmed: -Ååm dö läimnar din vanliga bösse till mäj så kan ja låva att du ska få se på grääjor.
Resultatet är enastående kreativt. Vad sägs om:
-Kaliber 16 stiftantänd
-Äkta take-downutförande utan verktyg
-Patronförvaring med upp till sex patroner i kolven
-Effektiv skeetchoke, alternativt mynningsbroms
-Välarbetade detaljer av högsta kvalitét
-Allt förpackat i en elegant och välbalanserad kostym
Egentligen är det ganska bra gjort med tanke på utgångsmaterialet. Mekanismen är av en primitiv Lefaucheux-typ som det så vackert heter, dvs att man monterat en underlever undertill som öppnar vapen. Underlevern har en direkt låshake som låser i en märla på undersidan. Praktiskt och effektivt. Det går att se att underlevern är handsmidd vilket är intressant. Det är fulsnyggt gjort kan man säga.
Förebilden är de samtida stiftantände hagelgevären med underlever.
Men vad är det som är mest intressant egentligen?
Jo, det dråpliga i historien är namnet på låset. Det står David Bars Stockholm och säger säkert inte så mycket till de flesta men Bars var en av 1700-talets absolut viktigaste vapensmeder. För att dra en liknande parallell till ett annat känt namn på 1700-talet så kan man säga att David Bars var vad Georg Haupt var för möbelsnickeriet. Ganska viktig.
David Bars föddes 1686 och blev tidigt en duktig vapensmed. År 1719 övertog han fullmakten att vara Kungl. Maj:ts pistolsmed efter att Pieter Starbus avled. Med denna titel fick hans verkstad uppdraget att tillverka modellexemplaren som stod som mall för alla militära vapen som tillverkades på vapenfaktorierna. Hans verkstad tillverkade också vapen till maktelitens vapengarderober men fick även ovanliga uppdrag som att göra skaftet till sigillstampen med nya rikssigillet efter Karl XII:s död. Bars verkstad var stor och alla vapen var inte tillverkade av David Bars själv men inspekterades och godkändes av Bars innan han satte sitt namn på.
Bars var en av få ekonomiskt framgångsrika hantverkare i 1700-talets Sverige. Vapensmederna dog ofta i fattigdom eller av svält eller skörlevnad. Bars efterlämnade stora tillgångar i Stockholm när han dog år 1759. Änkan fortsatte verksamheten till 1764 då hon konserverades av en annan känd mästare, Anders Wålhberg. Mannen som gjorde pistolerna som användes i mordet på Gustaf III.
Undrar om Bars kunde föreställa sig att något av hans fina vapen skulle leva vidare i 150 år och få en sådan skepnad.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Mycket intressant exemplar anders. dock så måste jag påpeka att denna är licenspliktigt så jag antar att du har samlarlicens på detta exemplar 😉 conversions från slaglås till stiftandtända var mycket vanligt runt 1870-1880 dock så gjordes detta nästan alltid i lokala vapensmeder. jag som handlar mycket med just vapen stöter på många fina bössor som blivit omkonverterade till dessa skräpbössor.
Hej Simon, som jag skrev tidigare så är den inte min. Den tillhör en annan samlare. Att det är licens på stiftantändare är något som är helt otroligt, det räcker med att titta på bilderna för att se att det faller på sin egen orimlighet.
Visst var det så att många vapen byggdes om och jag tycker denna är extra finurlig, särskilt med tanke på vapnets ursprungliga status. Jag hade gärna vilja ha mer bilder på dylika byggen. Vapensmedjan som tillverkade hovslättsbössan var något av specialister på att bygga om mynningsladdare.
håller med tycker det inte ska vara licens på något stiftantändare för i huvet taget. nästa gång jag ser en av dessa så lovar jag att ta bilder och skicka till dej eller så visar jag bara dom på militaria mässan i november då jag antar att du kommer vara där som vanligt 😉 det fanns även ”firmor´´ som var specialicerade för att bygga om slaglås till stiftantända / kantantända dock så vet jag bara med fakta att det fanns 2 stycken. en i Stockholm och en skall ha funnits utanför landskrona.
Även stiftantändare är en del av vår gemensamma kulturhistoria. Jag kommer vara på plats i Solna och förhoppningsvis köpa något kul till mig själv.
I Hovslätt byggde de om vapen, det är i Jönköping det. Här finns en bra artikel.
http://www.jaktojagare.se/en/article_print.php?id=270800
Trevlig läsning 🙂 men jag undrar. kan du ta upp detta med fällor på din blogg ? b.l.a hur det användes förr i tiden. för jag kan knappt hitta någon bra som skrivit om detta. och fällor var mer normalare än just jakt med bössa på 20 talet i sverige.
Mvh Simon.
Fällfångsten var betydligt större förr och i många landsändar var det ovanligt att skjuta ex rävar och annat pälsvilt på annat sätt. Fällor fanns för alla typer av djur, från enklare gropfällor och snaror till bössmonterade fällor. Jakten betraktades ofta som ett slöseri med tid hos allmogen. Fällorna erbjöd ett sätt att bedriva jakt passivt. Jag rekommenderar att läsa Carl Hermann tillhagens Allmogejakt och sen finns lite bra artiklar i ämnet.
Jag har funderat på att bygga lite fällor och skriva om det men vi får se om det finns tid.
hej har en i fodral 1790 om byggd 1837 det står DAVID BA P.S på sida
mhv Anders