Detta inlägg är helt genomsyrat av mina egenkonstruerade fördomar som bygger helt och hållet byggandet av stererotyper. Det är emellertid värt att beakta att dessa stereotypiseringar är en produkt av mina egna antropologiska iakttagelser i textilbranschen. Jag lavjar inte själv och det är inte ämnat att någon ska fara illa av dessa villfarelser som jag ämnar ordbajsa om här. Att sälja tyg på medeltidsmarknader är en sak medan att sälja tyg på mässa är en annan, det är nämligen så att det är på mässorna som man får iakta lajvaren i sitt civila kontext. Ibland brukar jag, Samuel och Kerstin tävla om vem som kan upptäcka dessa individer, endast med hjälp av våra fördomsprofiler. Lajvaren avslöjar nämligen alltid sig själv när den väl öppnar munnen, därför är det som mest effektfullt om lajvariaktagaren kan klassificera lajvaren innan detta sker.
Jag tänkte härmed avslöja våra typologiska verktyg för ni andra ska kunna ta del i denna inskränkta kraftsport -Hitta lajvaren! Med denna nyckel kan ni sätta er på en parkbänk i närmsta större stad och räkna poäng, men det också vara ett medel för kontaktsökande, eller undvikande.
För att illustrera hur lajvaren ser ut i sitt rätta habitat är inlägget laddat med episka ”in-lajv”-bilder. OBS! Nyckeln fungerar bara på lajvare som är ”off-lajv”.
Lajvare av kvinnligt kön
Hår och ansikte: Det är sällan man ser den kvinnliga lajvaren i en moderiktig frisyr utan regeln är långt hår, mkt långt hår. Ungefär som de där ljushylta fantasivarelserna med långa öron. Lajvtjejer föredrar en naturlig approach istället för en alltför spacklad yta. Glasögon är inte ovanligt och ibland förekommer någon slags hatt eller mössa. Det bör tilläggas att lajvare till skillnad från andra nördiska släkten har en starkt dramatisk ådra, varför det är vanligt med spännande huvudbonader.
Klädsel: De flesta är jeans och t-shirttjejer med en fallenhet för naturmaterial som ylle och bomull. Gärna stickade tröjjor och polotröjjor. Glittriga partytoppar är inte så vanligt, däremot yviga scarfar och eventuellt ibland en lång kjol med betoning på kjol och inte klänning (som bärs på lajv). Kort och gott är det den tvådelade klädseln som dominerar i ganska stor utsträckning, dvs överdel och underdel. När det kommer till färg är de jordnära, grå, grön, svart och mörk röd.
Ytterkläder: Skinnpaj, gammal fjällrävenjacka eller något som varit med på ett 1700-talslajv. Vid kyligt väder är den stickade halsduken obligatorisk.
Skodon: Här ligger ofta en betoning på praktiska lågskor såsom Dr.martinskängor och treckingskor.Vill tjejlajvaren vara extra fin tar hon på sig några låga sleifskor.
Accessoarer: Det som utmärker en lajvartjej från liknande nördar är halsbandet, det är ofta något slags brons- eller silversmycke i kedja som anspelar på hobby. Det kan vara en drake, något fornnordiskt eller annat småokult.
Lajvare av manligt kön.
Hår och ansikte: När det kommer till lajvkillen är frisyren varierad men sällan stylad utan vanligen flottig (omedvetet flottig). Den korta hästsvansen är en klassiker eller det halvlånga håret med en irriterande lugg och hår över öronen (även kallad ogräsfrisyr eller loffa). I linje med håret är ansiktsfrisyren avslappnad vilket ger ett intryck av att man är orakad. Många lajvare vill ha skägg men saknar anlagen och enstaka ljusa hårstrån växer spretigt ut ur ansiktet. De som har möjligheten att odla ansiktsfrisyr har generellt två alternativ: att skaffa ett bockskägg eller se ut som Gustav II Adolf (eller någon borglig tjomme från sekelskiftet 1900). Lajvare som diggar det senare alternativet missbrukar mustaschvax som de ständigt kladdar och skrytet med. Det första alternativet är det enkla alternativet som ibland kompletteras med en enkel mustasch. På huvudet bär lajvaren gärna någon slags huvudbonad, en gubbkeps eller i vissa fall en hatt med brätte. Det speciella är att den manliga lajvaren kan ha gubbhatt med brätte till vad som helst, inklusive gympaskor och fjällrävenjacka.
Klädsel: Liksom den kvinnlige lajvaren är den manliga lajvaren en jeans och t-shirttyp. Däremot behöver inte lajvaren bära just jeans för de är inte duktiga på att bära moderiktiga sådana. De föredrar istället mjuka bomullsbyxor som chinos eller friluftsbrallor eller liknande byxor med praktiska fickor för spännande attiraljer. T-shirten är emellertid ofta försedd med ett tryck från någon arrangörsgrupp eller obskyrt konvent. Det händer också att lajvaren har en skjorta i något randigt material nedstoppad i byxorna. En del prettolajvare som sysslat med 1920-30-40-talslajv har väldigt svårt att sluta bära kläderna utanför rollen. Ser man någon med äppelknyckarbyxor, tweedkavaj, fluga och stickad pullover så kan det vara en lajvare, särskilt om det är kombinerat med något plagg som inte passar in.
Ytterkläder: Lajvaren älskar sin fjällrävenjacka eller skinnjacka. Skinnjackan är ofta inte av det hippa slaget utan inhandlad på secondhand. Skinnkavajen har också vunnit mark bland lajvarna och bärs gärna med gympaskor och för korta byxor.
Skodon: Hos lajvaren är vandrarkängan eller den låga treckingskon kung! Slitstarka och praktisk sko som passar i alla lägen till alla kläder. Är man av det lite tuffare virket kan svarta kängor bäras.
Accessoarer: Den manlige lajvaren bär få tillbehör men ofta en praktisk liten friluftsryggsäck. En del lajvare har kanske någon fräsig fingerring med vargansikte eller något smycke kring halsen.
Jag hoppas alla är nöjda med detta enkla typologiska verktyg. Jag vet att gränserna är flytande mellan vanliga nördar och lajvare men här gäller fingertoppskänsla och tränat öga.
Happy Hunting!
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Haha klockrent! Men du missade ju medeltidarna, de är nästan ännu mer roliga att beskriva. Passar visserligen in på ovan, men med tillägget att de ofta svänger sig med att ha så himla mycket kunskap om den riktiga historien. Alla har läst historia, arkeologi eller någon form av humaniora.
åh anders det här är underbart, precis när jag letade efter dagens dos av hat finner jag detta! du är bäst.
Det här är faktiskt ett helt etnologiskt forskningsfält. Varför blir folk lajvare? Varför tar många inte steget till reenactment? Och vad har lajvare för kopplingar till neohippies och alternativrörelsen? Jag vet att vi hittar en del lajvare i alternativkretsar.
Det är spännande att se det ur ett symässeperspektiv (tack/förlåt för senast, jag förstår att det är überstressigt, men jag ville inte rusa utan att säga hejdå). Jag ser dem ju mest på arrangemang och då är de ju i uniform med sina korta tunikor, linnebyxor, sandaler och breda bälten med järnring.
Charmigt 🙂
Underbart! Att fördomar kan vara en sån stor källa till underhållning upphör aldrig att förvåna mig.
Oj, detta stämde ju nästan in på mig. Jeans, t-shirt, stickad tröja, trekkingskor, friluftsryggsäck, fjällrävenjacka… Jag är definitivt inte lajvare (Gillar dock friluftsliv). Jobbigt om alla tror att jag är lajvare nu efter denna klassificering… 🙂
(Dock har jag anlag för skägg, *puuh*)
När Vilmer (min snart tvåårige son) såg bilderna pekade han på skärmen och sa ”dagis”. Talande… 😀
Fantastiskt roligt att läsa även om vi gått igenom dessa små utmärkande drag några gånger innan. =)
Kerstin: Det ska bli en spännande tävling nästa sommar! Då ska vi se om vi kan skilja på lajvarna och reenactarna (tordes vara väldigt enkelt i och för sig).
Tackar tackar,
Man ska komma ihåg att många lajvare är avdankade scouter eller friluftsmänniskor. De har förstått det praktiska värdet i friluftskläder eller praktiska kläder över lag i slitstarka material och mycket fickor.
Medeltidarna är en mycket bred grupp som är svårare att undersöka och den är mindre dramatisk än lajvargruppen.
Reenactarna är i många fall också lajvare men värt att komma ihåg är att reenactarna är ofta runt 25 och äldre. En större mognad och världsvanhet bidrar till att de klär sig bättre. De kanske också har jobb eller pluggar på högskola så att de tvingas ut bland vanligt folk och den vanliga köttmarknaden. De tvingas klä sig mer mainstream för att inte bli sedda som kufar.
Fy vilka fördommar du har!!
Hoppas du slutar med det här omedelbart. Jag vill vara ensam om såna här betraktelser. 😉
Jag skrattade så jag nästan kissade på mig.
Kram
Jag kommer aldrig att tröttna på sådana här grejjer. Vi kan ju bilda klubb och sitta på kafé och spotta folk. Att kategorisera människor är ett folknöje och att kategorisera dem som vägrar kategoriseras är roligast. Självdistans är den sociala överlevnadens moder!
Kram!
Hahaha! En annan grej jag märkt är att lajvare ofta pratar väldigt fort och om väldigt insnöade saker. Men det är bara roligt.
Bra läsning!
Klockrent! Skrattade så jag nästan fick ont i magen. Det stämmer ju nästan läskigt väl också…
I egenskap av estetjävel och äcklig lajvare är jag oerhört förvånad över att inte hitta minsta antydan om vissa fördomar jag själv har. Som t.ex. att en stor mängd av det lajvande kvinnfolket (inklusive jag själv… -.-) är rödhåriga, estetjävlar och ägnar sig åt diverser alternativa sexualiteter, på allvar eller bara som posörer.
Men – viktigast av allt: Alla lajvare har någon gång i sin barndom eller ungdom varit alltifrån brutalmobbade till lätt utfrysta. Detta är visserligen omöjligt att avgöra genom att enbart iaktta, men det har hittills aldrig slagit fel!
Alltså jag känner väl till den där mobbningsfrekvensen, det har jag upptäckt bland många (de flesta) lajvare. Det är också ofta en anledning till varför de klär sig som de gör. De är outcasts helt enkelt. Det är också en mycket mer djupare analys som jag tänkte lämna därhän eftersom det inte ger avtryck på ytan. Det du tar upp är karaktärsdragen, jag vill fokusera mer på det ytliga. Gränsen mellan dessa två element är dock flytande eftersom många lajvare bär liksom sina känslor som en heltäckande synlig overall. Sexualiteten är svårare att upptäcka på håll utan att se till ev partner eller burna symboler, kroppsspråk etc…
Men visst det finns en låda mer fördomar att lyfta fram som inte rör det synliga, en dunkel emotionellt trasig skattkammare.
fånigt…… -_- är lajvare själv och det här visar bara vad idiotiskt töntigt det är att sätta upp fördomar när man inte vet vad lajvande är. sjukt kul, alla åldrar och personligheter samt att det ger så otroligt mycket. 🙂 amen!
Beatrice, jag vet mycket väl vad lajvande är och vad det innebär. Jag misstänker utifrån din blogg att du är i ett förälskelsestadium i din nya hobby, dvs lajv. De flesta som kommenterat gillande på det här inlägget är just gamla lajvare och som jag skriver är detta inlägg genomsyrat av ironi, liksom min humor är fyllt med sarkasm. Det finns inget allvarligt menat med inlägget, jag bara driver med dig och lajvkulturen.
HAHAHAHAH ! Klockrent, helt jävla klockrent. Skrattade flera minuter xD Är själv lajvare och det stämde ruggit bra in på mej, jeans, t-shirt, skinnjacka och den stickade halsduken. Hehe, skoj att se att vi lajvare kan bli till åtlöje på annat sätt än från töntiga klipp på småungar som kastar pingisbollar på varandra på youtube för en gångs skull
OMG OMG OMG!! :O
hahahahahahahaha XD
jag har bara lajvat i ett halvår, men detta stämde in på mig sen flera år sen, har väldigt länge inte haft nåt anat på mig än jeans och en lång stickad polotröja, med ett drakhalsband till, och inte klipp håret på hur länge som helst hahaha XD
btw, Elrika i kommentaren innan, är det Lirulin eller? XD
yep, it is lirulin here 😉
Kul att höra att mitt etnologiska arbete faller väl ut. Det gläder mig verkligen att det stämmer ganska bra 🙂
dock måste jag krossa en sak och medge att jag har axellångt, uppklippt (dvs spretigt) och rött hår. Så förhoppningsvis kanske man fortfarande inte kan se att jag lajvar. Hoppas kan man ju alltid, vill ju inte göra det för lätt i eran ”lek” att hitta civila lajvare 😉
Huvudet på spiken, som man brukar säga 🙂
Jag skulle vilja veta var du hittade de där hemska bilderna? De passar bra till texten och förhöjer det patetiska intrycket, men måste vara rätt gamla?
Keep up the good work.
Ping: Jubileum | Kurage -Hantverk, historia och reenactment