I samband med medeltidsveckan öppnades det möjligheter att färga lite så där i all enkelhelt. Denna gång blev det mycket lyckat också vilket är kul och här nedan följer en redogörelse för detta.
Färgning med renfana
I väntan på färjan passade Kerstin och jag på att plocka renfana som växte i backarna vid färjelägret. Två stora fång med den gula växten samlades in och redan på söndag kväll satte vi igång med färgningen. Följande prylar använde vi:
2 grytor (en att beta i och en att koka växtdelar i)
Tillräckligt med renfana för att fylla grytan till bredden
1 meter tunt gråvitt ylle
50 gram alun
Eld, ved och vatten
För att spara tid betade vi yllet samtidigt som vi kokade växtdelarna. Utav växten tog vi endast blad och blommor och tryckte ner så mycket vi kunde i grytan. På med vatten och koka i ca 1,5 timme. Tyget betade vi i en annan kastrull med vatten och alun. Det får inte bli för varmt i den grytan. Vi betade i över en timme ca. Tack till tattarklanen för att vi fick låna den trevliga ässjan ett tag och Svarta Katten för alun.
När växtdelarna kokat klart är det bara att ta bort växterna och lägga ner tyget. Det är bra om färgbadet svalnat något innan man lägger i tyget. Slå på mer vatten om så behövs. Vår gryta är sjukt liten så kom ihåg att röra mycket och lyfta och vända på tyget. Jag föreställer mig också att det är bra om tyget läggs ner ihopknycklat och inte vikt. Sen var det bara att låta tyget ligga i badet, åter igen inte för varmt. Vi eldade på i 1,5 timme till sen lät tyget ligga kvar i badet tills det svalnat helt. Det ska tydligen vara bra om färgen ska sätta sig.
När allt svalnat är det bra om man sköljer tyget ordentligt. Jag blev mycket nöjd med färgen och som vanligt är det svårt att återge färgen med kamera. Det är i vilket fall vad jag skulle kalla en snorgrön lysande nyans som påminner om det ärtiga varet i bölder. Det ser snarare gult ut på kortet men mången man kan intyga dess sjukliga grön. Eftersom biten är ganska liten valde jag att sätta det som foder i min gamla röda struthätta som saknar foder.
Efter våldsam idog sömnad med överansträngda ögon intill en liten lykta blev hättan helt klar redan dagen därpå. Det blev en väldigt trevlig kontrastverkan mellan de två tygerna. Det blev också en extremt varm och tung struthätta då yttertyget är rysk vadmal av tjockaste sort.
I nästa växtfärgning kommer det handla om valnötter.
English summary: During the so-called medieval week on Gotland we did some dyingexperiment. To produce a nice snot-like colour we used a plant called Tansy which has yellow flowers. We cooked the flowers and its leafs for 1,5 hour and dyed one meter light wollen fabric. The fabric was pre-mordanted with alum for 1,5 hour. The fabric was in the colourbath for an hour, then the pot was remowed from the fire. The newly dyed fabric became a lining for my old liri-pipehood. I´m very pleased with the result and its sharp contrasts.
egentligen misstänker jag att det är bäst att lägga ner tyget vikt, för det binder så mycket luftbubblor när det är knycklat. men jag har inte testat.
sen är väl huvan av den något tunnare sortens vadmal som såldes förut? trodde jag i alla fall;)
Jag tänker mig att det lätt att det blir flammigt om det är vikt, liksom en batikeffekt. Luftbubblorna känner jag till och därför kände jag att det är viktigt att verkligen röra runt tyget och pressa ur luft.
Vadmalen är ungefär densamme, kanske lite tunnare.
Vargrönt var ordet. Mysäcklig på något sätt…
Ping: Växtfärgning på Virserums konsthall. Krapp på grått. « Kurage -Hantverk, historia och reenactment