Den ryska grå betongen.

Kurage recenserar Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyns Den första kretsen.

Den yttersta kretsen handlar om ett ryskt specialfängelse där ett antal ingenjörer och intellektuella sitter inspärrade. Deras uppgift är att efter nyckfulla order konstruera en maskin för att koda telefonsamtal. Läsaren får följa dessa interners liv men också personerna runt detta fängelse och vidare upp till högsta ledningen.

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn gör inte som du tycker, han bedjar inte för att du ska läsa hans bok. Han inte så mycket som sneglar på populistiska grepp, som fjärran från snaskigheter och lättsamhet. Boken andas, sover och skiter socialrealistiskt Sovjet. När jag oskyldigt tänkt mig en spännande lägerroman med en röd tråd som kretsar runt ett par personer i ett fängelse som rör sig mot ett klimax av saker som upplopp, rafflande utbrytelser och flykt. Glöm det, det som min degenererade västerländska hjärna trånade efter fanns inte i Solzjenitsyns lugubra värld. Han vill i stället måla upp ett hycklande samhälle där ryggdunkar snabbt kan bytas ut mot angiveri och nackskott.

Solzjenitsyn vill visa människorna i ett sådan system, från fattiga studenter och halvblinda fördrivna bönder till mannen av stål i världens mitt. Hur kul är det att vara en kroppsvisiteringskommisarie? En visiterad uttrycker en stilla tanke i boken: ”Hur trist måste det inte vara att år efter år klämma på folks underkläder, skära i skor och titta i stjärthål?” Det finns många citat som fångar den ryska lägermentaliteten och kanske den ryska folksjälen, bara ryska författare skulle skriva: ”En filtstövel är en fånges andra själ”. Hans bild av fängelsekollektiven är lika sexig som en trafikolycka.

Men det här är ingen vanlig nattsvart berättelse från ett slavläger i sibirien där folk slåss över svarta brödskalkar och dör i hungerkrämpor eller tortyr. Det är en ovanligt sällsam lägerberättelse om ett vänskap, krossade drömmar, bitterhet, förhindrad och förbjuden kärlek, frossande, fattigdom och vardagligt liv. Det är också ett långt bildningspass i ryska författare, filosofi och vetenskap. Man får veta allt om de flesta i  fängelset men också de innersta tankarna hos högt uppsatta partidignitärer och officerare. Vill du förstå det sovjetiska samhället inifrån beskrivet av en nobelpristagare är detta boken för dig, men lägg dina egna föreställningar åt sidan.

För er som är slöa och småborgerliga med era teveapparater kan se den dramatiserade serien av boken. Solzjenitsyn dog nyligen i augusti och SVT valde att sända den.