Nästa led i att fixa till min plata blev att göra en ordentlig kedjehållare. 1300-talsplator är ofta försedda med en uppsättning kedjor framtill, upp till fyra kedjor kan sitta fast. Kedjorna sitter sen fast i svärd, hjälm, dolk o sköldar. De är liksom senilsnoddar för riddare så att de inte ska slarva bort några tillhyggen i strid. Ett rejält exempel finns bevarat nedan. Exemplets kedjor är väldigt korta, de hade troligen någon slag förlängning om inte han trillat ner i en barkningsmaskin någon gång…. Om någon vet hur man ska använda kedjornas ändstycken så säg till, det är liksom en pinne med ett utbuktande hål på. Det måste finnas en motsvarighet som den kan passa på.
Min plata har varit försedd med en ganska pissig och provisorisk variant utan någon som helst historisk grund. Det är bara en vikt, fastnitad läderbit med en mässingsring.
Den nya är inspirerad av två förlagor, dels en förmodad kedjehållare från Malmö Museum och ett gravmonument av Walter Bopfinger (spännande efternamn…), 1359
Jag valde att göra själva plattan som en 8-kantig blomma i 1mm plåt. Det är bara att göra en mall och rita ut den på plåten och sen klippa ut den. Jag filade till kanterna och putsade upp plåten med smärgelduk. Jag borrade sen ett hål för öglan. Detta hål märkte jag var bra att dorna upp till fyrkantigt för att passa öglan. Om ni skulle råka göra hålet lite för stort kan man vända på biten och driva in hålet med en kulhammare. Själva öglan gjorde jag av en ca 8 cm lång tjockare järntråd som jag bankade tunnare på mitten och böjde runt en lämplig stång.
Av samma tråd som jag gjorde öglan av gjorde jag ringen. Jag böjde den runt ett rundjärn och mejslade av den. Det är ett roligare sätt att göra det än att såga o böka. Jag filade till ändarna på ringen och satte fast ringen på kedjan som är en köpt kedja med bortbränd galvanisering. Länkarna är också ihopklämda likt nedan förmodad pansarkedja från kulturen i Lund.
Sen monterade jag bort den gamla fula hållaren och passade in den nya. Benen böjdes ut i ändarna likt små hakar på samma sätt som man gör med spik i beslag på trä. Det var lite pyssel att få in den bakom de befintliga plåtarna. Sätt i en järnbit i öglan för att den inte ska förlora formen när du böjer ut benen.
Så blev det, mkt snyggare än förut!
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Hur den lilla T-formade avslutningen fungerar? Det säger sig självt tycker jag.
Du måste ha en ögla/kedja i t.ex. ditt svärd som du trär igenom den T-formade pinnen i och sedan sätter den sig på tvären och håller svärdet hängandes i fall du tappar det. Förstår du?
Tror mig ha sett varianter på en del fickurskedjor med en T-formad avslutning. Antagligen trär man den igenom ett knapphål eller dylikt.
Snyggt jobbat i alla fall!
Kul att mina foton kommer till användning! Jag tror förresten att snubben som ritade av Walther missuppfattade hans efternamn – det är nog bestämt Bopfingen – av orten Bopfingen i södra Tyskland. Återigen får jag förresten berömma din produktivitet och ditt hantverkskunnande! Kul att se!
Snyggt jobbat, har alltid tyckt de där kedjehållarna från 1300-talet är häftiga. Lite ”punk anno 1350” över det =)
Vilken helt underbar formulering, ”senilsnoddar för riddare”… =)
Tack för härlig respons, det värmer en tillfällig plastarbetare…
Jo det är nog som du säger, Jonas det vore kul o göra sådan hållare längst ut. Frågan är hur motsatsen ska se ut. de ska ju fästas i något i hjälmen eller svärdet… Peter, har du några bilder?
Peter, ursäkta att jag inte krediterat dig för dina bilder, vill du att jag ska skriva att du har tagit korten? Bopfinger låter ju riktigt 80-talstufft….
Jag är lite sugen på att sätta dit två hållare till, men jag tror jag ska bygga lite annat först.
Senilsnoddar är vad det är 🙂 111
Det är helt OK. Jag behöver ingen kredit (även om ekonomin är lite ansträngd :-D). Jag är som sagt glad att de kom till användning – vad skulle jag annars kuska land och rike kring för?
Vad gäller att fästa kedjorna i vapnen tror jag att Johan har lite koll på det; han har ju själv vapenkedjor. Han har talat om nån källa som nämner snören gjorda i siden.
Gör en liten kedja med en ögla längst ut, eller bara ett hål nånstans. Hålet, eller öglan, ska vara bara så stort att pinnen, när den är vikt i samma rikting som kedjan, går igenom. När pinnen är genom hålet lägger den sig på tvären och håller fast. Samma teknik används förtfarande i vissa smycken, ofta de med lite grövre kedjor.
Finns det inga belägg för hur de var fästade i vapen och sköldar?
Just det så är det funkar, det är ju rätt enkelt. Man är ju lite oteknisk ibland.
Jag får ta och smida sådana…
Man kan undra hur det funkar med kedjorna på det arkeologiska exemplet högst upp. Var de förlängda med snören eller liknande, dessa sidensnören?
De där snidensnörena verkar spännande.
Om jag fattat saken rätt är det inte ovanligt att kedjorna är omvända – så att pinnen sitter i ringen i platan. Jag ska titta på det där.
Kolla in Conrad von Seinsheim på VIP-avdelningen. Där ser man en kedja som sitter fast i ett svärd. Hur är lite otydligt, men jag har mycket bättre bilder på datorn hemma.
Tack så mkt, jag ska kolla in den saken!