Kategoriarkiv: Vapen

Allt som rör vapenhantverk

juli 27, 2008 · 11:29 pm

Tillverkning av ett kruthorn

Jag gillar skytte, jag har skjutit banskytte och fältskytte sen 7-årsåldern. Har haft ett upphåll nu på några år, pluggat och lärt mig historia och hantverk. Jag närmar mig nu en syntes i bästa hegeliansk anda-svartkrutskytte. Jag ska ta upp skyttet i höst fast istället för att ställa in en diopter på 550 meter och kalkylera vind ska jag gjuta mina kulor och känna röken av krutrök. Jag lirar ju lite med detta redan i Albrechts bössor och det är kul. Det är också mycket hantverk i denna skytteform så jag tänkte göra mig ett enkelt kruthorn som passar i alla tidsperioder. Några krutbehållare från medeltiden finns knappt mig veterligen så jag tänkte att jag gör ett enkelt traditionellt av ett kohorn. Jag har inte nämnvärt jobbat i horn förut så detta är att betrakta som mitt oskuldsverk.

Steg 1. Förberedelser. Jahaja så du ska göra ett kruthorn? Hur ser dessa ut då? Kolla på förlagor, internet är bra, men att ha riktiga horn att titta på är bättre. Jag tittade på någre egna exemplar jag samlat på mig. Dessa horn är troligen alla från 1800-tal, Längst till vänster ligger ett oanvänt kohorn och ett ovanligt brännvinsglas i horn. De två följande är pressade horn så att formen är platt. Den sista är jag mest inspirerad av, den har en helt inpassad träbotten säkrad med träpliggar.  Jag har kollat runt lite på nätet och detta verkar ha varit en relativt vanlig modell.

Jag använde mig av följande verktyg: Kniv, bågfil, borrsväng, dubbelhuggen fil, yxa, filklämma, eld och en liten kittel. Hornet jag använder mig av är ett relativt tunnväggat kohorn.

Steg 2. Kruthålet. Jag började med att göra mynningen där krutet ska rinna ut. Jag sågade av ca 5 av toppen, man får avväga från horn till horn. Min tanke var att använda den solida toppen till kork. När man sågat av toppen måste man eventuellt göra ett hål med en kniv eller borr. Jag prövade först med kniv då jag tänkte mig att jag inte behövde gräva så djupt. Om man har en smal täljkniv kan man borra ganska djupt men var varsamt det tär mycket på knivens spets. Som ni kan se på min hand skulle jag ringa Peter denna dag….

När hålet är gjort kan det vara i sin ordning att göra mynningen lite tunnare och elegantare vilket är bra när man ska hälla i krutet. En liten pip är bättre än en klumpig en, det är ju trots allt krut. Jag tunnade ut avsatsen med kniv och sen filade formen skarpare. Det går att designa en hel här såklart.

Steg 3. Korken. Korken gjorde jag genom att smala av den först med kniv och sen är det fil som gäller. Det är viktigt att man provar hela tiden tills den passar bra i hålet. Det kan vara lite pilligt att hålla i den men om man kilar fast filen mellan låret och bröstet kan man dra hornbiten mot filen istället för tvärtom.

När den väl passade bra i hålet, det ska gärna knaka lite när man trycker i den, så la jag den åt sidan för att senare designa knoppen,

Steg 4. Botten. I den andra änden ska nu ett trälock passas in. Denna del är mycket pysslig om man använder sig av traditionella verktyg, dvs kniv och yxa. Det går säker supersnabbt med bandsåg och bandputs, men då dör man lite på insidan samtidigt. Hursomhelst sätt ändet på hornet mot din handhuggna träbit och rita runt. Jag använde mig av en rakvuxen, kvistfri, torr björkklabbe. Sen är det bara att hugga, tälja och mysa vid elden i din medhavda krumma 1600-talshus.

När biten börjar närma sig kan man avfasa biten lite med kniven så att den smalnar av. Kan man trycka in botten lite med visst våld kan är det dags att tända upp brasan och sätta på vattnet. Horn som kokas i vatten blir lite mer medgörligt och därför blir det mer tight om locket pressas in mjukt tillstånd. Jag kokade mitt horn i en timme ungefär, en del säger att man kan försiktigt kan värma hornet direkt på mot elden. Jag prövade båda men tyckte att det kändes mer kontrollerat med vattenkok. Detta går också göra på spisen om man har el. Inga hemligheter där alltså. Beror på hur ”rekonstruktiv” man vill vara….

När det kokat en stund tar man helt enkelt och med våld trycker in botten. Jag både tryckte och bankade med en vedklabbe tills hela botten sitter fast. Om du gjort rätt så ser det ut som nedan, tight och åtsittande som en cotehardie från 1380-talet.

Steg 5. Pliggande av botten. Mitt orignalhorn har sin botten säkrat med små träpluggar (på traditionellt språk kallas det naror om de är stora, pligg om de är mycket små, vanligen användes pligg till skosulning). Dessa pligg är mycket lätt att göra, det finns ett mycket snabbt sätt att göra många. Såga av en bit trä som är rak, kvistfri och torr (tjatigt? När ska det komma en artikel om undergörande snea, kvistiga och småmögliga träbitar?), den ska något längre än som pliggen ska vara, mina var ungefär 2,5 cm. Bind ett snöre runt träbiten och ta fram kniven och något klubbartat. Nu klyver du ett rutmönster i träbiten, själva vitsen är att inte ta i för kung och fosterland, snöret ska sitta kvar och spänna runt trots klyvandet. Storleken på rutorna är tjockleken på pliggen.

Sen är det bara att ta bort snöret och tadada! Du har plötsligt ca 100 pligg (mycket fler än du behöver men fint blir det)

Nu är det bara att borra ett hål i taget runt hornet . Pliggen ska vara fyrkantig, hålet runt. Däremot kan det vara bra att spetsa till dem lite men de ska sitta tight. Slå ner dem försiktig.

Har du en vass kniv är de sen bara att skära av det som sticker upp.

Steg 6. Infasning för läder. På en del kruthorn ser man ofta en infasning där en upphägningar har suttit. Ett horn som varit väldigt inspirerande är detta allmogehorn från tiden runt 1600-1700. Troligen kommer jag inte kunna låta bli att dekorera mitt på ett liknande sätt. På hornet syns tydligt infasningen vid pipen.

Infasningen gjorde jag med kniv och sedan filade till ett skarpt spår.

Steg 7. Slutarbeten. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med korken så jag fasade enkelt av den med kniven och jämnade till inpassningen och övergången till hornet. Här är det bra med en filklämma om man som i mitt fall saknar fast skruvstycke. Se till att ha ett mellanlägg.

Sen var det bara att borra hål i korken. Sen skar jag ut en liten rem jag sydde ihop runt infasningen tillsammans med en gjuten mässingsring. Upphägningen är menad enkel då jag tills vidare inte vet vad jag ska göra. Det är fastknutna lädersnoddar vilket man ofta ser på enklare horn. Eventuellt bygger jag på konstruktionen och dekorerar mera. I vilket fall är jag ovanligt nöjd med mitt horn och det är verkligen inte det sista hornet jag kommer göra.

13 kommentarer

Under Horn och ben, Vapen

juli 25, 2008 · 4:12 pm

Diverse träarbeten…

Jag har en ny stångbössa på gång, den behöver så klart stock och laddstake (freudianska aforismer undanbetes…).  Jag valde att ta björk eftersom det är det enda jag har att jobba med. Bra övning också i träbearbetning, verktygen för dagen är täljbila, bandkniv, täljhäst och täljkniv.

Stocken i fråga är färsk och kommer behöva torka innan jag kan stocka med den, vilket är lugn då stycket isig inte är helt klart. Jag tänker mig att det är opimalt om den är kvistfri och rak, min är den mest kvistfria och raka jag hade, tjock som 2 kr-petflaska.

Först högg jag den fyrkantig i tvärsnittet med yxa. Med yxan averkas mycket material så det är bra om man tar så mycket som möjligt innan man sätter sig vid täljhästen.

Sen är det bara att kasta sig upp på täljhästen och jobba sig framåt med bandkniven. Bandkniv och täljhäst är trevliga verktyg som avverkar bra men som man också kan skära fina långa spån med. Viktigt att den är skarp annars är det deppigt. Jag har valt att göra en 8-kantig stav (varför är det så att allt stolpliknande i medeltidssammanhang är lite coolare om det är 8-kantigt?).

Jag slutfinishade med kniv, den blev ok rak. Funktionen är viktigast. Jag passade också på att göra en laddstake i torkad björk, det finns inga bevarade så här fick man gissa sig fram. På bilden ser man också kanonen.

Det färdiga resultatet publiceras så småningom. Jag ska bränna ner tången i skaftet vilket är spännande, om man verkligen vill se och höra hur mycket en bit trä kan kvida.

Lämna en kommentar

Under Trä, Vapen

juli 4, 2008 · 7:13 pm

Ett misslyckat försök att framställa lunta

I led med att vi hade krigstema i Stadsparken tänkte jag tillverka lunta. Svårt och säga hur genomtänkt idéen var men jag tänkte det kunde vara spännande att göra ett annorlunda experiment. Jag vill med detta inlägg visa hur jag gick tillväga, i slutet diskutera vad som gick fel.

Lunta är det som man tände kanoner med förr. Det är en långsamt glödande lina eller snöre som vanligen sitter monterad på en luntstake och som man antänder fängkrutet med. Fängkrutet är krutladdningen som antänder krutet i krutkammaren på kanoner och luntlåsvapen. Den ideala luntan ska brinna riktigt sakta, ca 1 fot på 1,5 timme, inte slockna vid regn eller aska av sig (glödande rester på fel ställe i närheten av krut kan vilken smartbyxa som helst räkna ut följderna av.

Emil och jag utgick från det mycket välarbetade receptet på Ulrich Bretschers sida om äldre eldvapen: http://www.musketeer.ch/blackpowder/history.html En mycket bra sida för den som vill gå djupare i ämnet.  Vi baserar vårt tillvägagångssätt på hans recept, förutom att vi gör allt lite mer old-fashion.

Steg1. Lut. Vi började med att tillverka en ganska stark lutlösning. Bretschers sätt var mycket smart och enkelt. Vi fodrade en mässingskittel med lintyg och höftade i en dryg liter björkaska.

Vi hettade upp ca 2 liter vatten på elden och hällde det i kitteln. Detta fick sedan stå och dra sig i några minuter och sen voila fick vi en färdig lutlösning. Man kunde bara lyfta ur askan i linnet och vrida ur vattnet. Mycket praktiskt.

Steg 2. Sjudning av luntan. Nästa steg innebär att man  rullar ihop luntan och läger den i luten och sedan låter det sjuda strax under kokpunkten i en timme (notera gärna årtalet på kitteln…). Vi hade inte tillgång till en lina i linne eller hampa vilket är idealet utan bomull. Linan får inte vara tvinnad som ett rep som skulle tvinna upp sig när det glöder. Bomull är ett vanligt substitut nu för tiden och det är svårt att hitta linsnören som är bundna på rätt sätt, vad det nu heter. Vi passade också på att gjuta lite muskötkulor.

Steg 3. Tvättning och neutralisering. Efter ljudningen sköljde vi luntan i vatten ordentligt för att få bort överflödig lut. 

Därefter ska den tvättas i någon sur vätska, vilket i vårt fall blev ättiksprit upplandat med vatten för att neutralisera den basiska luten. Lämpligt kärl för detta blev Eriks sprukna trågförsök.

Steg 4. Torkning och blysockermarinering. Efter sista tvätten drog vi ut vattnet genom att snurra luntan och hänga den på tork. När den torkat ett tag la vi luntan i plastpåse tillsammans med en lösning med ättika och blysocker. Vi vet egentligen inte om de blev blysocker då man kan få blysocker genom att låta det lösas upp i ättika. Vi lät blyet ligga i ättika hela dagen och visst bly fälldes ut i ättikan så kanske det funkade till viss del. Det är svårt att utröna, jag är inte någon kemist. Det ska vara så pass lite vätska i plastpåsen att luntan hålls lätt fuktig.

Steg 5. Torkning och testning. Efter att ha marinerat i ett dygn tog jag ur luntan och drog den mellan tummen och pekfingret för att få ur överflödig vätska. Därefter ringlade jag ut den på diskbänken för torkning i ytterligare ett dygn till den var helt torr. När jag prövade och tända den blev besvikelsen total, antingen så brann med låga eller så förkolnade den och slocknade.

Utredning. Varför funkade då inte detta? Jag tror främst att svaret står att finna i råvaran, jag misstänker att bomull inte är lämpligt för detta recept. Dessutom misstänker jag att det kan varit lite, lite syntet i då det krullade sig på ett plastartat sätt då det brann. Sen är det klart att exempelvis blysockerdelen är osäker, men frågan är var man kan beställa ren blysocker eller går det att göra på egen hand? Ett annat problem är också frånfället av exakta mått. Vi höftade det mesta, men trots allt kändes det bra fram till blysockerdelen som var det enda momentet som kändes osäkert.

I vilket fall så har vi haft mycket roligt när vi genomförde receptet och vi hoppas kunna göra det igen med rätt sorts snöre och ev rent blysocker. Om det är någon som har erfarenhet at luntakokning så hör av er eller lämna kommentar på inlägget!

6 kommentarer

Under Vapen

juni 5, 2008 · 2:25 pm

Estnisk bössa

Denna bössa såg jag för några år sen på bröllopsresa i Tallin (det sånt man brukar göra på bröllopsresor…) Det som gör den speciell är dess dels det ganska tjocka godsen och lilla kalibern men framför allt det lilla fängpannelocket som jag inte sett på någon annan bössa. Man liksom kan dra över den fängpannan så inte fängkrutet ska komma ut eller bli blött. I övrigt är den holkförsedd istället för att ha tånge. Den har också en hake liknande den nya jag tillverkat.

Lämna en kommentar

Under Vapen

juni 5, 2008 · 8:43 am

Dags för första inlägget.

Välkommna,

I Albrechts bössor så finns det som namnet antyder ett visst fokus på bössor. Det rör sig om ett skyttekompani under Albrecht av Mecklenburgs styre i Sverige under andra halvan av 1300-talet. De första europeiska krutvapnen. De är mycket primitiva tingestar som laddas som mynningsladdade kanoner och tänds med lunta. De monterades på en enkel trästör och var så pass små att de kunde  bäras. Hur effektiva de var är svårt att säga men skrämselfaktorn är fet.

Jag gjorde mig en bössa inför ett event i italien nyligen. Orginalen är tillverkade av brons och järn. Eftersom järn ligger närmare till hands valde jag att göra en järnbössa. Dessa smiddes genom att välla ihop ett rör som pluggades i ena änden. Jag känner inte att min vällningskompetens uppgår i rätt säkerhetsläge, så jag valde att ta en järnstav som jag sedan borrade upp ett lopp på.  Man ska helst göra den i järn då man slipper härdningsproblem och event ojämn hårdhet. Mina är det dock stål i då det var lämpliga ämnen. Man ska vara nogrann med att ämnet är normaliserat och inte har tagit härdning någonstans.

Den första bössan utgick från denna stav som kommer ifrån en gruva. Det visade sid att den hade ett hål i sig hela vägen vilket var praktiskt vid borrningen. Däremot var den säkerligen 80 år gamla biten i hårdaste stål. Borrarna tog rejält med stryk men slutligen hade jag mig ett hål.  Däremot hade den en trevlig 6-kantig profil som man ofta ser på bössor i brons.

Resultatet blev en 14mms liten kanon. Jag smidde en tånge i ena änden vilket kan ses på en del original i järn. Denna monterade jag sedan längst ut på en stav. Det finns också de som är integrerade i stocken.

Invigningen kom först på eventet i Morrimondo. På grund av dess relativt lilla kaliber så var dess knallar rätt gälla. På bilden kan ni också se Peter som avfyrare, jag skjuter och alex väntar på omladdning. Det var ett stort slag med 200 på slagfältet, just här är det britterna som vi blistrar.

Bössa nummer två gjorde jag i smedjan i måndag. Den är inspirerad av en schweizisk förlaga.Orginalet är något större med en kaliber på 29mm. Jag tror inte denna kanon är välld, troligen är hålet slaget på något vis. Tången har ett hål i sig där det ska sitta en hake som man kan sätta fast i ett murvärk eller trä eller liknande. Jag har smitt en hake som också ska sitta däri. Min har en kaliber på 20mm.

 

Det som ni ser här är själva grovgörat gjort så finish o sånt är inte gjort. Hela mynningen ska filas till och stock o sånt ska göras. Det kommer nog bli en maffig pjäs när den blir klar. Den ska få en ringskoning precis som den första bössan. En sådan ring finns bevarad på det schweiziska originalet ovan.

Bössmäster Johan i AB, menar att man på helgeandsholmen också har hittat en liten bössa med 10mm kaliber. Tillsammans med en skalle som troligen blivit skjuten av densamme…får forska vidare om den saken…

5 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Järn, Vapen

april 8, 2008 · 11:43 am

avgalvning av ringbrynja…

Jag har en ringbrynja som jag gjorde för många år sen som projektarbete på gymnasiet. Jag gick samhällsvetenskaplig linje men lyckades övertyga lärarna att det var ett historisk projekt. Så jag gjorde en ringbrynja av 1300-talsmodell. Jag köpte stängseltråd på granngården o satte igång. Den var givetvis galvad vilket ser rätt tråkigt ut men rostar inte. Först nu, efter att frågan diskuterats på historiska världars forum (där mången historianördar hänger…) Jag införskaffade lämpliga ingredienser, dvs 20% saltsyra och bakpulver. Bakpulvrets funktion är att neutralisera syran och stoppa rostningen.

Tillvägagångssättet är enkelt:

1. Lägg brynjan i en hink av plast (i mitt fall en papperskorg från IKEA)

2. Häll på vatten så det täcker brynjan

3. Häll i saltsyra. Jag tog rätt mkt och det bubblar och fräser rätt bra. Du bör vara utomhus, men i det postmoderna samhället är allt frivilligt och relativt.

4. Efter 10 min fräser det inte längre så mycket. Här hade jag i bakpulvret, rent praktiskt såg jag inte om det egentligen hade någon effekt. Skiten blev brun av rost i vilket fall.

5. Spola brynjan i vatten. Klart! Nu har du en rostig brynja utan galv! Hepp! Rostlösande fram…

2 kommentarer

Under Järn, Vapen