Liljerum XXVI. Humlegårdens hemlighet.

För ett antal veckor sedan planterades humle i granna krukor här på Liljerum. Den hämtades ute på ett torp ute i dunkla svärtingeskogen. Jag lät mig glädjas över den nya växtens närvaro i vår trädgård och den lämnades för att bida sin tid vid farstukvistens trapp. Igår späkte jag min slöa lekamen i strängt trädgårdsarbete med grästrimmern och bland skogar av kirskål bakom den fula gula gäststugan målad i plastfärg gjorde jag en spännande upptäckt. Jag fann ansenliga kraftiga humlerankor som medelst vässade, gröna tentakler ivrigt hade tagit fäste bland ogräs och sly.

Det kan tyckas outgrundligt hur jag och min hustru kunnat undgå denna formidabla växtlighet. Humlen har liksom kravlat in i vår tomt och med iver försökt strypa både stängsel och krikonsly.

Visste inte ens att humleblad kunde bli så stora, likt en muterad rabarber.

Som försvar kan jag tillägga att den tycks ha sitt ursprung hos grannens uthus och jag kan inte påminna mig ha sett något sådant växa när vi stängslade tomten. Det beror givetvis vad man letar efter. När jag såg plantorna drog jag mig till minnes om den trädgårdsarkeologidagen jag bevistade föregående vecka på mitt arbete. Ett intressant föredrag behandlade kålgårdarnas lokalisering på äldre gårdskartor. Jag drog mig till minnes om de gårdskartor från Liljerum som med pedantisk noggrannhet avbildar såväl Petter Månssons magra och bergbundna tomt och Liljerumsbornas gemensamma hampaland. Några frågor kittlade mitt sinne.

Var fanns humlen? Kan humlen som nu växter här vara ättlingar?

Den tidigaste kartan som benämner humlegården är lantmätare Jacob Wernstens karta från 1704. Han märker inte ut humlegården som en egen punkt utan som en del av tomtens hushållsodlingar; ”ein hümlengårdh”. Enligt denna karta är dessa odlingar centrerade på tomten kring boningshuset, samma bergsknalle som Liljerum fortfarande står på. Om man söker sig till storskifteskartan från år 1776-1777 så är den märkt med nr. 4 (röd ring) och benämns som ”En liten humlegård om 1 kpl (kappland, dvs 154 kvm). Denna humlegård ligger i sydvästra delen av gårdstomtens odlingar.

Den nuvarande humlen växer ungefär i 2:ans övre högra hörn. Platsen för den ursprungliga humlegården är bortschaktad. Senare kartor och beskrivningar av gårdens ägor nämner inte någon humlegård. Det är dock troligt att dessa plantor härstammar från en reell brukningstid då gården genom laga skiften och hemmansklyvningar möblerats om. Att skifta runt bland hushållsträdgårdarna var vanligt och humlen som växer här nu har enligt grannens utsago funnits här när det gamla grannhuset fanns.

Vad vi nu ska göra med humlen återstår att se men humle kan nyttjas till mången go ting. Dess egenskaper har prisats och påbjudits sen medeltiden, Kristoffers landslag från 144o-talet uttrycker det: ”Alle hemman böra humlegård hafwa, och lägge bonde goda rötter till fyratijo stänger hvart år, till dess de blifva tuhundrade vid ett helt hemman.”

Dess huvudsakliga användningsområde hos vanligt folk var givetvis i ölbryggningen men den är också en använd medicinalväxt. Den främjar matspjälkningen och gör folk sömniga. Hos allmogen har den i dekokter använts mot frossa, rännsketa och som sårtvätt. Mot tandvärk kunde det brukas om det stektes samman med rågmjölsgröt som skulle pressas mot kinden som ett skållhett omslag.

Många har problem med humlens klåfingrighet och  du kan ta död på den med den blodsmagi som rådde hos allmogen under 1600-talet. I sådant fall ska du kasta varmt blod från en brunstig bock i humlegården ty då kommer den dö ut.

I all hast, från ett blåsigt Liljerum.