Historiska hantverk på Stadsmuseet II: Den gamla maten.

Detta är ett resultatet av ännu en lyckad historisk verkstad på Stadsmuseet. Vi har under hösten och kommer att ha under våren söndagar då vi lär oss mer om gamla intorkade hantverk och förträngda folkminnen. Denna gång hade turen kommit till en matsöndag med temat östgötsk bondemat.

Om man  mot förmodan skulle vilja tränga in den svenska allmogens riktiga kosthållning måste man rådfråga den framlidne folklivsforskaren Nils Keylands forskning. I synnerhet hans arbete Svensk Allmogekost från 1919.

Så här som folklivsforskaren ut i sitt esse. Begeistrad i sin omvärld med folkets öden flimrande framför ögonen. Gråtmild över sin egen förträfflighet.

I ovan nämnda volym finns två recept från norra Östergötland som jag valde att återskapa idag. Att kalla det recept är kanske i överkant, uppteckningar känns mer sympatiskt. Frågan är väl om herr Keyland är en smartbyxa av samma rang i köket som han är vid skrivarpulpeten? Han beskriver ju spännande anrättningar som innehåller allt man kan finna på en ko liksom nödbröd som kan tänkas innehålla allt ifrån ekollonmos, hackat hö till benmjöl och  hästgödsel. Detta är vad vår stolta kulinariska nation tronar på. För att inte glömma vår basföda; kolhydrater i form av bröd, gröt, välling, öl samt alla sorters rötter och knölar som vilar tryggt under jord och blast. Vi får inte heller salt. En del bönder var så betuttade i det vita pulvret att de även saltade färskt kött så hårt att det smakade som att det legat i salttunnan ett halvår.  Salt och bröd helt enkelt.

Köksmästaren står redo för att nå nya kulinariska höjder.

Så vad blev det då? Jo, det ska ni veta -äggvälling och glödhoppor.

Glödhoppor kan vi avhandla fort. Det är ett typiskt allmoge-fastfood-bröd. Det gamla folket gillade bröd som man inte behövde jäsa och av naturliga skäl var de då ganska tunna för att bli ätbara. Glödhoppor finns i flera delar av Sverige i olika varianter. Principen är de ska tillredas direkt på glöden och dessa görs på endast tre ingredienser:

-vatten
-vetemjöl
-salt

Blanda ihop, kavla ut och släng på glöden. Själva tvisten med detta som ”tillfällighetsbröd” är att i sot- och brännfläckarna som blir på brödet ska man tydligen kunna spå framtiden. Glöm alltså kaffesump och sånt tjafs och baka lite bröd istället och sia er själva in i förfallet.

Med smör ger jag detta bröd följande betyg och motivering.
Betyg: 3 av 5 nödår. Det smakar ok men är kanske det mest praktiska brödet du stött på.

Äggvälling låter ju som ni hör, otroligt aptitretande. Det duschas verkligen i munnen när man tänker på den frestande kombinationen. Förr tyckte man välling var bra,  så bra att man på storgodsen skaffade en särskild vällingklocka som ringde 03.30 om sommarmorgonen. Hugande jordbruksarbetare skuttade lyckligt upp ur sänghalmen (se bild) för att få en släng av den ljuvliga gråbeiga soppan. Östgötarna tänkte, varför inte gå craaazzzyy och hälla i ägg?

I vilket fall, du behöver:

-ägg
-mjöl
-mjölk
-salt

Du blandar ett ägg med mjöl tills du får en degkaka. Denna degkaka ska du sen hacka till gryn enligt receptet. Det låter sig knappt göras men det blir mindre delar iallafall. Hetta upp mjölk och rör ner dina ”gryn” och vispa till en slät smet/sörja och salta gärna ordentligt så du kommer i riktig allmogestämning.

Vad ska man säga om det här då? Det smakar då inte hejdundrande kul direkt. Däremot får du en autentisk upplevelse av livets nödtorft för hundra år sen, det vill säga gråbeigt, fattigt och salt. På de premisserna får äggvälling betyget
en bristfällig 2:a av 5 nödår.
I övrigt lagade vi gamla köttbullar och drack svagdricka. Festligt.