Med detta inlägg lanserar jag Artefakt, en ny artikelserie som fokuserar på föremål som jag köpt, fått, sett eller mätt upp på museum. Det är tänkt att det är en ganska saklig och snustorr artikelserie för kalenderbitare och fyndnördar. Det rör sig inte alltid om regelrätta uppmätningar utan föremålen är utlämnade till min lynne och redovisas därefter.
Tre skomakarförskinn från Skärblacka.
I samband med rensningen av det numera rivna torpet i Skärblacka hittade jag tre förskinn (ja, till skillnad från ett förkläde som är i textil eller en förhud som en skinnflik som du vet var den sitter eller ska ha suttit beroende på om bäraren tillhör vissa religiösa kultursfärer). För en längre tid sedan ska de som bott i torpet haft skomakeri som bisyssla bredvid jordbruket. Jag vet inget om när och jag finner det vanskligt att datera dessa förkläden men de torde vara från 1800-talets andra hälft till 1900-talets början. Det kan till och med vara så att de brukats över en längre period då lagningarna skvallrar om långvarigt slitande. Alla detaljer är sydda för hand och inga maskiner har brukats. Syftet att visa upp dessa förskinn är att visa på en stor bredd av sömnads- och lagningstekniker vid tiden runt 1900. Resultatet kan också jämföras med äldre material för att visa på teknikernas ålder och utbredning.
Det intressantaste förskinnet redovisas i detalj. Jag vill gärna in en brasklapp angående korrekta termer på vissa skinnsömmar då det inte är mitt område. De två övriga förskinnen visas med översiktsbilder.
Förskinn 1. Förklädet är försett med ett mässingsspänne baktill och band runt halsen med knapp. Till högern finns en springa som tros ha haft någon slags funktion då det återfinns på ett av de andra förskinn. Nertill fattas en bit.
Sömnadsteknik 1a. Rätsida och avigsida på skoning som följer alla kanter. Skoningen är en rem fastsydd med kaststygn med något som ser ut som lintråd. Remmen är sen vikt över kanten och fastfållad.
Sömnadsteknik 1b. Metallknapp fastsatt med en fastsydd läderrem genom hällan. Som knapphål har ett längre längre snitt gjorts.
Sömnadsteknik 1c. Förskinnets bälte är fastsytt med fållstygn och förstygn.
Sömnadsteknik 1d. Mässingsspänne. Motsvarande bältesände hakas fast i en hållare på baksidan av spännet.
Lagningsteknik 1e. Förskinnet har fått halsrigningen lagat med förstygn med en ilagd läderremsa i sömmen.
Lagningsteknik 1f. Reva lagad med skinnlapp på baksidan. Fastsydd med fållstygn och kaststygn.
Lagningsteknik 1g. Reva lagad med laskning. Ser ut som sentråd, råhud eller förtorkad läderrem.
Lagningteknik 1h. Lagning med större läderbitar. Laskning och förstygn. På andra lagningen har lädret krympt olika.
Lagningsteknik 1i. Stor lagning med skinnbit på avigsidan. Här syns också springan som tycks ha någon slags funktion. Den är förstärkt runt omkring.
Förskinn 2. Anmärkningsvärt är att halsbandet sitter ihop med två knappar, en genombruten i ben och en räfflad knapp som påminner om en uniformsknapp. Lagningarna och sömnaden är mycket snarlik som första förskinnet.
Förskinn 3. Det som är speciellt är den mycket stora lagningen på förskinnets bröstparti. Liksom på förskinn 1 finns samma lilla slits under armhålan på ena sidan, liksom lagning i halsen.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Fristende å fjerne lagningen for å se om skaden under kan gi noen pekepinn om hvordan den oppsto. fin idé til artikkelserie, forresten.
Sjysst! Undrar hur länge de där har varit med… Har en hel del fragment av stjimpor från stugan i Orsa, de är dock alla ursprungligen maskinsydda men visar i något enstaka fall lagningar som gjorts för hand på liknande sätt med fållstygn.
Har du ngn uppfattning om hur tjock lädret är/har varit?
Vilken skada är det du syftar på, Halvor?
Mikael, det är ganska tunt läder, kan det vara 2 mm? Är det mkt, det är svårt att uppskatta.
Tack för uppmuntringen och att det finns geeks som er två. Jag var ganska säker på att du Mikael skulle gå igång på gamla förskinn…
Ja man måste ju ändå glädjas åt att det kallas förskinn..
När det nu närmast har storleken av en.. riktigt stor skinnbit.
vilken söt hund som stampar i bakgrunden.
när ska vi komma och hälsa på?
när kommer du hit och går i domkyrkan med mig?
Karsten, jag ringer dig din gamla uggla. Kurage hälsar.
Jag har ett liknande förskinn från en gammal smedja i Uppland. Slitsen i skinnet är vad jag har fått veta till för att kunna trä ”bältet” igenom för att på så sätt kunna dra åt ordentligt.
Den stora lagningen på det ena skinnet är antagligen ingen lagning (om det inte finns ett JÄTTESTORT hål under) utan snarare en förstärkning. Detta var vanligt på smedsförskinn för att underlätta arbetet vid stångjärnshammare då man ofta använda stora tunga verktyg och man ibland behövde ta spjärn mot kroppen. För att värmen inte ska gå igenom sydde man på ett extra lager skinn där det behövdes.
Praktiskt och billigt.
Jo precis, det är troligt att slitsen är för att dra åt förskinnen, förstärkningen runt hålet tyder också på det.
Det stora hålet tror jag är en förstärkning, precis som du säger. Den lär dock har satts dit när man märkt att förskinnet fått hål just där. Det är flera små skador på baksidan just där denna lapp applicerats. Möjligt är också att man märkte att skinnet kanske var för tunt just där eller något liknande.
Får man fråga i vilket torp du hittat dessa? På tomten där mitt hus står idag bodde på 18 00 – talet en man från Skärblacka som var skomakare 🙂
De kommer från Öna gård.
Ping: nrkp-norr | nrkphistory