Liljerum II. Den enes död, den andres bröd

Många gamla hus möter tråkiga bokslut när de rivs av ointresserade och oförstående nya ägare. Hus som ibland stått i hundratals år för att bytas av en nybyggd villa som håller i 30 år. Sen finns det också de personerna som är intresserade men inte har tid, men som önskar att att någon kan ta vara på huset. En sådan person stötte jag på genom en blocket-annons. Han hade köpt en skogsfastighet där det fanns ett torp som var bortom räddning. Kraftiga sättningar i huset och rötskador. För att rädda några inventarier satte han ut en blocket-annons för att bli av med järnspisen. Jag ringde och åkte dit. Då fick vi fick reda på att det skulle rivas frågade vi om vi kunde ta ut dörrar, lister och lite fönster. I utbyte mot en torktumlare gick vi loss på inredningen.

Först tog vi ut vedspisen, en vacker Husqvarna nr.16 från sent 1800-tal med en tillhörande gjutjärnshäll. Dylika hällar är mycket ovanliga, jag har knappt sett någon någonsin. Till kom också vedluckor och bakugnsluckor från Näfvekvarn som är det mest lokala bruket på järnspisar.Det kändes lite jobbigt att förstöra detta stilleben.

Spisen kommer behöva renoveras medelst stålborste, spislera och svets. Det kommer i ett annat inlägg.

När spisen väl var undanskuffad gick jag, Anna-Maria och pappa Pär loss med träkilar, kofot, stämjärn och hammare. Det är gäller att vara varsam, virket är torrt och spänt under många lager av gammal tät plastfärg. Slå in träkilarna bakom listerna och stick sedan in en kofot och försiktigt lossa bräderna. Det fantastiska med gammal spik är att de är koniska, vilket gör att när de väl börjar lossna så hoppar de nästan ur hålen med en smäll. Dagens spik är rak med en liten avfasad spets längst fram, dessa spikar nyper hårdare i träet och är svårare att dra ut utan att förstöra trät. Det är en bra poäng att märka dörrarna och deras respektive foder.

Jag vill slå ett slag för Hultafors röda kofot. Svenskt stål (smidd i Taiwan, depp…) Den är lätt, smidig och har en ett brett huvud som ger större anslagsyta vilket är viktigt när man tar loss ömtåligt foder. Den kostar några 100 men de är de värda. (Nu har jag iofs köpt min billigt direkt i Hults bruk där de målas men iallafall)

Eftersom fönsterbågarna var osedvanligt stora i detta lilla hus beslutade vi att ta dem med, mest för att få glasrutor i reserv.

Totalt kom vi över:

5 innerdörrar med karm samt foder

1 Pardörr med karm och foder

1 Pärlspontad garderobsdörr

8 fönsterbågar med glas

Fönsterfoder från 4 fönster.

X antal meter golvlist

X antal gamla spikar, beslag och fönsterhakar.

Förödelsen var total när vi var klara men huset får åtminstone leva vidare till viss del i ny skepnad. Detta huset måtte haft en deppig tid, det var tydligt att huset varit eldhärjat minst en gång, byggd på eländig grund, fått sättningar och under en tid haft fyllon som inneboende som inte kunde slå en spik rakt. Och då ska vi inte tala om rötskadorna..

Dörrarna är det värt att nämna lite om extra. Pardörren är något särskilt, hög, fint snickrad med åtta små rutor i varje dörr. Innerdörrarna är av vitt skilda slag med olika dateringar, från troligt sent 1700-tal till sent 1800-tal. Kanske har några av dörrarna suttit i ett äldre hus, ägarna kan ha gjort på samma sparsamma sätt som vi och uppskattat en väl snickrad dörr. De flesta av dörrarna har dessutom lås vilket är kalas eftersom nya reproduktioner är otroligt dyra.

Äldsta dörren, sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. Primitiva gångjärn och lås med platt ovalt vred.

Nu är det bara vänta och fundera vart dörrarna ska passas in. Bara en dörr är vänsterhängd och kommer troligen hamna på toan. Sen är det en hel del som ska skrapas, den dagen den sorgen. Apropå sorg kommer det lilla tomma huset ute i skogen snart krossas av ägarens egna grävmaskin och eldas upp.

English summary: We have been away to a old house, similar to our house, to get old parts. Since the house is to be torn down we managed to get alot of old spare parts like a couple of doors and windows. Most important, an iron stove from the 1880:s. The doors are of different sizes and dates, from late 18^th C to late 19^th C. It´s somewhat sad to know that this old is about to be destroyed but its to late to repair and after all alot of parts will live on in our house.