Den nordiska frostvinden har äntligen lagt sin tunga vita mantel över Åby efter att ha lätt frostad marken i tre veckor. Jag gillar vintern, det är en högtidlig årstid som i sin kyliga glans inspirerar till hantverksmässiga stordåd och förundran över våra förfäders motståndskraft mot den piskande kylan. I teorin alltså, jag hinner inte hantverka mycket i vilket fall eftersom min inspiration över mina förfäders matriella kultur och leverne måste plöjas ner i min uppsats och ommålandet av ett gäng möbler. Färgen är förvisso ganska 1700-tal, pärlgrå. Jag syr lite på min grävlingsväska sakta men säkert när tid finnes.
Annars är det motionsbetonad aktivitet som gäller eftersom det finns snö på backen och slädhundar i hemmet. Senast idag var jag ute med hundarna och åkte långfärdsskridskor, det är så slappt det kan bli. Det är bara att stå på de vassa rören, ta något skär ibland och flyta med i hundarnas lunk. Snarare Ninas ivriga lunk, Kurage är mycket ödmjuk i sitt dragande i kontrast till hans väldiga storlek. Igår åkte vi när det snöade ordentligt, det får en att leva.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Näe, vill också ha frost i skägget, men jag ä för litten för det än.
Härlig bild den nedersta, fast det ser lite orättvist ut också 🙂
Vinter är fina grejer
Hon gifte sig med Legolas och fick Nordman. 🙂
Hellre bordman än en tanig alv som skulle blivit tagen för fruntimmer i Conans värld.
Ja du Anders du fick ju verkligen känna på vinter och snö när du pullsade över åkrar och skog och fick riktig mottion när du letade efter Nina. Nina kom ju hem själv men sen var du borta men till slut så var alla på plats och Er hemresa kunde börja.
Vi här i Djurås har haft en minnesvärd jul och nyår med besök i nästan 3 veckor. Det är inte alla förundrat att få ha en sådan förmån.
Besöken har varit Pär, Erna o Peter, Olle med familj, Johan o Cammilla.
och nu idag kommer Inez,Ann-mari, Ingvar o Irene så sdet är inte långsamt.