Brownbessprojektet del I.

Det som ovan kan beskådas är en liten vapenhistorisk rebus. Vad får man om man lägger ihop en engelsk armémusköt en så kallad Brown Bess från sent 1700-tal och ett djezail (eller hur det stavas) från 1800-talets Afghanistan? Ledtråden syns på bilden. Skämt åsido, den här historien bottnar i två hundra år gammal kolonialhandel. Britternas världspolisambitioner resulterade i då, precis som nu, i en omfattande vapentillverkning och vapenhandel. Britterna sålde musköter och reservdelar till Asien, i huvudsak till Indien. Bortemot 3 miljoner musköter såldes till kolonierna. Det ostindiska kompaniet var en stor grossist och muskötmodellen kallas vanligtvis för ”indian pattern” och såg ungefär ut som denna:

Ett flintlås till en sådan musköt hamnade så småningom i ett afghanskt lokalt tillverkat gevär. Sen har det på olika vägar hamnat i mina händer på grund av en anledning. Nämligen att att jag sitter på en engelsk armémusköt med ett sent slaglås. Jag har ambitioner att ändra tillbaka det till flintlås som har varit ursprungligt. Det går att köpa nya lås som är superdyra, men slog till på detta. Det är mycket vanskligt att leta originalreservdelar till 200 år gamla vapen men det är möjligt med musköter som tillverkades i stora upplagor. Det är emellertid ett lotteri, jag har en vän som sitter på tre flintlås av Brown Bess modell som ingen är varandra helt lika. Olika gevärsmanufakturer tillverkade vapnen efter samma mall, man kan inte utgå från att de blir lika. Brown Bessen var 1700- och det tidiga 1800-talets Kalashinkov, den finns i en mängd utföranden och kopierades och ändrades om här och där. Här nedan är några varianter och min rör sig mot de två senare modellerna.

Även Sverige köpte ett antal tusen som byggdes om. De flesta man hittar i Sverige är sådana, så kallade subsidergevär. Mitt är emelltid inte ett sådant då det inte bär märken av den ombyggnad som brukar ses på svenska varianter. Den är försedd med en mängd stämplar och inskriptioner ett årtal på pipan, ”1791” och ”1818” på stocken vilket kan tyda på att pipan tillverkades först och lades på lager för att senare stockas. Baksidesbläcket är däremot av 1700-talsmodellen vilket kan tyda på att kolven stämplades av annan anledning. Att forska på dylika vapen är i sanning en djungel som jag inte är någon värre expert på, hyllmeter har skrivits om Brown bess, som vars namns ursprung är svårt att härleda. Brown kan bero på färgen och bess menar vissa syftar på drottning Elisabeth som förvisso varit död i typ 150 år när geväret började tillverkas…

Så nu till verkligheten, min första ambition är att bygga tillbaka geväret till en tidig ganska typisk Indian pattern. Pipan är rätt längd för denna modell liksom låset. Låset är försett med gåshane och inte ringhane vilket pekar på tiden runt 1800. Låset är märkt med 1808 vilket stämmer överens med vapnet i övrigt. Detta kommer bli en artikelserie om hur jag gick till väga för att bygga denna bössa. Detta är första delen.

Isärplockning och iordningställande av delarna.

Jag började med att prydligt skruva isär båda låsen för att rengöra och polera upp delarna. Det är viktigt att markera upp skruvar och delar så att det blir rätt vid ihopsättandet.

Jag kommer ta delar från slaglåset och sätta flintlåset efterssom många delar där är taffligt gjorda av afghaner för 150 år sen. Det märks tydligt vilka delar som inte är original. Vi kommer märka vilka delar som passar. Det är ju ett litet projekt:

Jag tog bort rosten med roterande stålborste vilket inte förstör detaljerna. Sen började jag passa in olika delar och flera visade sig passa. I vilket fall kommer jag behöva ett gäng nya delar som hanbleck, låsskruvar, pipskruv, eldstålsfjäder och eldstålet vet jag inte ens om det är det riktiga, det återstår att forska på. Vidare behöver jag en laddstake. Efter att ha satt ihop de rengjorda och än så länge utvalda delarna slog jag ut stiften som håller pipan på plats . Pipan borstades lätt även den och sen tog jag bort nippeln och slaglåsdelarna som är gängad fast på pipan. Den satta rejält men lossnade utan värre våld.

Jag har haft tur då mitt lås passar förhållandevis bra. Dess främre parti är lite smalare men inte såpass att det är jätteirriterande. Lättnades suck kan man säga, man vill inte sätta igång och karva i en 200 år gammal träbit. Denna träbit är för övrigt rejält inoljad med rå linolja. Den var lite törstig kan man säga.

So far so good….