Teresa, Fia och Anders K i aktion.
Eftersom det i år är fokus på fotografi på många av länets museum har jag valt att lägga in ett projekt om tidig fotografikonst i Historiskt hantverk och liv. För att kunna genomföra detta hade jag tillsammans med fotointendent Anders Karlin en fotoexperimentdag på museet. Vi ville undersöka huruvida vi kunde bygga lådkameror och använda dem i undervisningssyfte.
De första kamerorna som konstruerades var väldigt enkla, egentligen bara en låda som laddades med behandlade kopparplåtar Resultatet blev ett fotografi direkt på plåten, en så kallad Daguerrotyp. Plåtarna exponerades genom ett litet hål, bländaren. Exponeringstiderna varierade beroende på ljustillgången.
Anders K, nöjd kamerabyggare.
Vi valde att bygga kamerorna av svart tunn kartong respektive av en färdig liten kartong. Jag byggde med den färdiga wellpappkartongen och konstruktionen är tämligen enkel. Det som också behövs vid byggandet är limstift, eltejp, sax, folie och en nål.
Jag började med att täcka hela insidan med svart papper och såg till att den blev helt tät. Jag skar ut ett litet hål i långsidan och täckte hålet på utsidan med en liten foliebit som jag sen limmade och tejpade fast. Sen gjordes en hållare för fotopappret på motsatta kartongväggen som är centrerat mot hålet. I folien gjorde jag ett litet hål försiktigt med nålen. Hålet blir slutaren.
Om man behöver en noggrannare beskrivning finns det gott om dem på nätet. Sök på ”pinhole camera”
Nu är kameran klar!
Nu monterades fotopappret i ett mörkerrum och tillslöts med tejp på så att den blir helt tät. Vi använde oss av fotopapper som direkt projicerar en färdig positiv bild, det blir alltså inget negativ utan ett färdigt fotografi precis som de första daguerrotyperna. Vi prövade att blockera slutaren med fingrar eller med en tejpbit.
Omgång 1.
I första vändan hade vi ingen aning om vilken exponeringstid utan vi började med ca 40 sekunder. Vi ställde kameran på plats öppnade upp det lilla hålet och lät ljuset strömma in i det lilla hålet.
Vi gick till mörkerrummet och framkallade bilderna med traditionell utrustning och resultaten blev intressanta och lite mystiska. Slutsatsen: för lång exponeringstid.
Omgång 2.
Glada i hågen att det överhuvudtaget fungerade laddade vi upp med nya fotopapper och halverade exponeringstiden och fotograferade från bergsbron ner mot industrilandskapet med Grå huset och Strykjärnet.
Grå huset.
Resultatet blev nu betydligt bättre med ca 20 sekunder. Vi blev alla imponerade över kvalitén vi fick fram med så på pass enkla medel. Beroende på hålets storlek och lådans storlek blev motivets proportioner olika. Min betydligt större kamera gav större motiv.
Vill du se de andras fotografier så finns de i originalartikeln på Historiskt hantverk och livs blogg.
I samband med dessa lådkameraexperiment passade jag på att ladda min gamla glasplåtskamera med samma fotopapper. Denna bälgkamera från tidigt 1900-tal fungerade perfekt med fotopapprets storlek. Resultaten blev mycket skiftande eftersom det tycks som den läcker in ljus i slutaren och på sidorna. Något som säkert går att åtgärda. Det är en speciell känsla att väcka en sådan gammal artefakt igen.
Spökansikte på lusthuset.
Mer spöken.
Om man tätar kameran kan det säkerligen bli mycket bra bilder, nu istället blev det pananormala bilder med spökansikten. Andarnas hus kan gå och duscha….
Jag blev fylld med den djupaste ödmjukhet inför de tidiga fotografernas verksamhet. Deras kameror var givetvis bättre men människans direkta hantverk i fotografikonsten var större. Det var en relativt lågteknologiskt hantverksform även med 1800-talets mått mätt och det ställde helt andra krav på fotografen som idag med teknologins hjälp har utraderats.
—————————————————————————————————————————
Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Den jämtländske Björn- och vargjägaren Nicolaus Nilsson (född 1856) fällde 99 vargar under sin livstid. Vid en jakt sköt han fem vargar som inbringade nog med skottpengar för att han skulle kunna köpa sig en fiol.
Kurage recenserar.
Anders Tengners bok Acess all areas. Detta är en något underhållande historisk exposé över några av de viktigaste hårdrocksbanden, skildrade av Sveriges kanske viktigaste musikjournalist. Här staplas historier om fylla, pajaserier och stora egon i hårdrockens värld. Underhållande och tjatigt.
3 flexisinglar av 5.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
