Hunden, som gett den här bloggen sitt namn har somnat in. Kurage, Svartisens Fjällglim, var en fantastisk hund som varit med vår familj genom vått och torrt. Vi övertog honom när han var runt fyra år och vi fick ha nära åtta år tillsammans.
Jag kommer aldrig att glömma förnimmelsen av din päls mellan mina fingrar, dina spetsiga öron och din omtänksamma, oändliga kärlek. Nu springer du fritt på Herrens milsvida ängar och en dag springer vi igen, sida vid sida.
Saknaden är outtömlig och tomrummet enormt. Tack för allt du gav oss.
Älskar Dig för evigt Kurage. /Din matte för alltid
Åh nej Kurage! Jag är ledsen för er förlust.
Åh vad tråkigt, stackars er! Det var en väldigt trevlig hund.
Ta hand om er. Kram
Jag fortfarande saknar alla mina hundar som har gått bort. *kram*
Massa sympati, kramar och koppar med te*.
*: have gone native…
Kondoleanser från västkusten.. Djuren är som familjemedlemmar för oss.
Att rista en minnesruna kan vara på sin plats för att hedra minnet.