1. 1860?-1955? En vacker prolog.
2. 1955?- mars 2011. Den stora depressionen.
3. Mars 2011-maj 2011. Ljuset i tunneln.
5. maj 2011- sept 2011. Återupprättelsen.
Mot resans mål.
Ett av sommarens stora projekt är i hamn och jag gläds över att det där huset vi bara garvade åt i husannonsen nu börjar se ut som ett hus, åter igen skall tilläggas. Mycket återstår, våra brunbetsade fönster ska målas om på sikt och våra utbyggnader ska panelas om och justeras våldsamt så att de passar med husets karaktär. Men trots att huset är rödgult nu känns det skönt att originalpanelens sträva yta åter får känna solens varma strålar.
Huset har målats med Falu rödfärg, den ljusa kulören som i allmänhet förespråkas av byggnadsvårdsfascistiska rättroende och det ska framhållas att det rent estetiskt är snyggare också. Alla vindskivor och fönsterfoder är målade med svagt grå nyans, en vit bruten med 2% grön umbra. Det är skitjobbigt att måla och vingla på stegar, skrapa bort färg och kladda med penslar. Extra jobb är det dessutom när huset kräver två strykningar och allt linoljemålat tre strykningar. Målningsyrket är ingen profession jag kommer anamma, någonsin.
I övrigt.
Likt en repig stenkaka upprepar jag som vanligt mitt pladder om brist på tid. Inom kort hoppas jag kunna göra klart ladans tak som just nu saknar vindskivor och takfotsbrädor. Sen är det faktiskt så att det man väntat på sen i maj, dvs hösten äntligen står för porten.
Mycket av min fritid ägnas därför mycket åt andra nyttigheter som det här:
Men jag ämnar inte att glömma bort er läsare, det är ni som får bloggen att rulla. Håll er till tåls.
PS. Jag hoppas vi syns på allmogemarknaden, Sveriges i särklass bästa historiska marknad.