Täljt lite.

Under höstlovet har jag och mina kollegor suttit och pysslat med sysslolösa lovfirande barn och ungdomar i vår pedagogiska verkstad. Jag har täljt och plåstrat om ungar som skurit sig. Barn är envisa och även om det skvätter blod så fortsätter de enträget.

Det blev en del grejjer täljda och jag passade på att påbörja en utfasning av fula husgeråd hemma. Det är befriande att bara ha två verktyg till förfogande, kniv och yxa. Och en slö skedkniv som inte klarade av att skava ur den enda lilla skeden jag gjorde. Stekspade, smörknivar, hängare och sked, prylar som jag inte lagt ner supermycket tid på, de är bruksföremål och lite grova i finishen. Den höga pjäsen är en Ernst-artad skapelse som jag tänkte man kunde hänga smycken på eller så. Tänkte måla den järnoxid röd.

I min iver att överarbeta blev jag sugen på att märka mina saker med något slags bomärke. Jag valde då att inspireras av min släkts äldsta bomärke, Olaus Laurentiis märke från 1500-talet i Djurås, Dalarna. Bomärkets form är mycket stiligt tycker jag men jag valde att ta bort en pinne i märkets ”tak”  och lägga den som förlängning på 4:ans bom. Man vill ju inte kopiera märket, det känns liksom fel. Originalet nedan är i ifrån Olaus sigill som han nyttjade som präst.