Bärträ

Jag läste nyligen en mycket inspirerande artikel i tidningen Hemslöjden. Jag kan återkomma med vilket nummer det var, troligen från tidigt 90-tal med oformliga stickade tröjor. I vilket fall handlade artikeln och bärträn (kanske också under namnet bärmes, vilket också kan vara något annat….bärträ kan också vara ett lokalt namn på ett ok vilket också är ett slags bärträ osv…). Det rör sig om en lyxvariant av den klassiska luffarstaven som man hänger sitt lilla knyte på. Om jag minns rätt finns de tidigaste beläggen från svenska kyrkomålningar från 1400-talet.

Principen är enkel, man ska göra en stav med en gammalmodig ergonomisk touch och design. På detta vis får man ett bekvämt bärredskap av trä som bärs upp av axlarna. Jag gick tillväga på följande vis:

Steg 1. Virke. Detta är en mycket central bit i tillverkningen av bärträet. Man bör hitta en bit trä som inte är rakvuxen (se där ja, där kom det…) för att kunna få en träbit som följer axeln. Jag hade turen nog att få en lårtjock bit körsbär av en polare. Har man tur kan man hitta en betydligt tunnare bit att jobba i och kanske i något mjukare träslag än körsbär. Körsbär är lyxigt när det är klart, men tyngre att jobba i och lockar till sig getingar när man jobbar i det. Min bit var färsk, det underlättar.

Steg 2. Grov bearbetning. Nu är det bara att ha sin skarpa yxa i beredskap och sätta igång och jobba så blåsorna blommar. Jag började med att hugga plant på båda sidor för att se på ett ungefär hur bärträet ska utformas.

Efter att man skissat upp lite löst vart träet ska huggas ur är det bara att fortsätta likt en skulptör avlägsna mer och mer material, i mitt fall lär oåtminstone 80% av stocken blivit flis. Hugg loss all barken och börja hugga efter dina uppskissade linjer.

Ett mycket kritiskt område som är svårt att komma åt med yxa är själva urgröpningen för axeln. Räddningen för att få en snygg form var tjäckelyxan som man lätt kunde avlägnsa rätt mängd material.

Sådärja, nu börjar det hända lite saker. Man behöver inte var försiktig om man har en bra yxa, utan hugg bort så mycket som möjligt.

Steg 3. Finbearbetning. När man börjar bli klar med en grundform kan man rita ut mer noggrant och hur kroken ska se ut. För att själva innersvängen på krogen ska bli bra så borrade jag upp den med en borrsväng. Detta underlättar oerhört täljningen av kroken.

Sen använde jag en täljhäst för att under mer kontrollerade former kunna ta bort mycket material. Bandkniv gör att man kan få ganska fina spån. Smådetaljer och slutfinish gör man med kniv och ibland kan en skedkniv komma väl till pass i trånga områden och vid konstiga svängar i träet.

Jag är mycket nöjd med resultatet av detta ovanliga bärredskap (se ovan, så hård är man om man har ett bärträ…) Det gav ont i händer och axlar att få ur men desto större tillfredställelse i användandet. Detta redskap ger stort utrymme för egen design vilket är kul, kanske är den bekvämare om man ändrar vinklar, ändrar axelytan eller justerar kroken. Det får komman generationer av hårt arbetande bärträ-snidande bärmesar räkna ut.

Enlish summary: This article is about a traditional scandinavian device used for carriyng things. It can be traced back to the 15th C were they apear on swedish churchpaintings. My exemple is made out of a curved fresh piece of cherrytree. The tools used were axe, knife, adze, spoon-shaped knife and drawknife.